Den hotfulla tystnaden var ett tema som återkom flera gånger i radions P 1 i veckan. I en essä på radions kultursida ”Obs” berättade författaren Astrid Trotzig om hur tystnaden kan vara ett lika tydligt maktspråk som ordet. Problemet är dock att tystnaden kräver ett perspektiv för att fungera. Det är förstås svårt att se kraften i att vara tyst om ingen vet varför eller vet vem denna vägran att tala riktar sig mot. Att tiga är inte alltid guld, men det är alltid guld att ha kontroll över tystnaden, menar hon.

Astrid Trotzig pekade på att rätten till tystnad har inpräntats i oss alla från otaliga amerikanska polisfilmer: ”You have the right to remain silent”, Du har rätt att tiga. Och enligt Genève­konventionen är krigsfångar enbart skyldiga att uppge namn, grad, födelsedatum och registreringsnummer. Tystnaden som inte är ett tvång eller påbud uppifrån utan en frivillig strategi, inifrån, ett medvetet val, är en mycket provocerande protest, sammanfattade hon.

I ”Publicerat” i P 1 handlade det om en annan sorts tystnad, folk som blivit tystade på sin arbetsplats. Lennart Lundquist, statsvetarprofessor i Lund som specialiserat sig på demokratifrågor, menar att ­tystnaden på landets (offentliga) arbetsplatser är så allvarlig att den kan ”avskaffa demokratin köksvägen”. Hans poäng är att yttrandefriheten är en del av öppenheten, offentligheten och tryckfriheten. Avskaffas dessa så faller demokratin ihop eftersom det blir svårt eller omöjligt att utkräva politiskt ansvar, menar han.

Exemplet i programmet handlade om Ulfur Arnason i Lund som är en internationellt känd genetikprofessor. Arnasons telefon och e-post stängdes av i juni 2009 sedan han skickat ett brev till rektor vid Lunds ­universitet med kritiska synpunkter på att fyra ­kolleger på hans avdelning sagts upp till följd av nedskärningar. Den officiella motiveringen till att han blev av med jobbet var inte innehållet i brevet utan att han uppfattades som otrevlig, farlig och ett hot mot den psykosociala arbetsmiljön på jobbet. Undermeningen var att man gärna får komma med kritik, men att man måste göra detta på ett trevligt sätt. Fallet Arnason ska nu avgöras av förvaltningsdomstolen i Malmö.

Statsvetaren Lennart Lundquist menar att Ulfur Arnason bara gjort sin moraliska plikt och att hela historien är ”absurd och häpnadsväckande”. Hans förslag är att Sverige på samma sätt som i andra länder inför en lag som ger stöd för ”whistle­blowers” – de som vågar larma om missförhållanden.