Livslängden på ett radioprogram handlar ofta om i vilken kanal de sänds. De mest långlivade finns i P 1 med klassiker som ”Dagens dikt” som sänts sedan februari 1937 då Gabriel Arv läste Esaias Tegnérs dikt ”Det eviga”. Samma sak med ”Dagens Eko” som har sänts utan avbrott sedan oktober 1937.

Även i P 2 finns några långkörare som till exempel Kjell Alinges ”Eldorado” som med regelbundna omstarter speglat verkligheten genom musik och filosofiska underfundigheter i 30 år. I fredags var det jubileumsfest för ”Eldorado” på Sturehof i Stockholm där programledaren bjöd på en ”kulturinfekterad nöjes­tripp tvärs över alla skalor och genrer”.

I P 3 är livslängden mer begränsad. Om några veckor försvinner ”Tracks” med programledaren och initiativtagaren Kaj Kindvall som funnits med i radions tablåer sedan 1984 och som hunnit med att skapa över 1 000 trackslistor. Den 11 december sänds den sista tracks­listan och programmet fortsätter till och med januari med att sända gammal skåpmat som årssammanfattningar och hits från åren som gått.

I början av januari försvinner även ”P 3 Pop” och ”P 3 Hiphop” efter tio år i etern. Anledningen är att P 3 ska göra en ”omfattande modernisering” av tablån. Nu ska det bli en ”offensiv satsning som bygger på nya musikkvällar”.

I P 4 går det ännu snabbare eftersom kanalen har 26 lokalradiostationer plus ett antal rikskanaler där allt kan hända.

Det intressanta med denna utveckling i radion är inte bara de nya programmen som kläcks fram. Lika spännande är det att se hur det sker. Den ”omfattande moderniseringen” av P 3:s musikprogram sker på traditionellt vis i hemlighet bakom stängda dörrar. Ännu har inte tankarna i Sveriges Radios nya mediebibel ”Journalistik 3.0 – Medieormen ömsar skinn” fått kontakt med den dagliga verksamheten. I framtidsplanerna står en hel del om fördjupad kontakt och ett ökat samspel med publiken:

”Den dubbla dialogen blir viktigare. Journalister och redaktioner kommer att fästa större avseende vid dialogen med publiken, det vill säga läsare, lyssnare och tittare. Men betydelsen av dialogen inom publiken tilltar också. I den mest radikala beskrivningen av den nya journalistiken har rolluppdelningen mellan journalister och publik upphört. Journalister och redaktioner skulle då snarare fungera som noder i nätverk än som auktoriteter i en hierarkisk ordning.”

Kanske vore det ett lysande tillfälle att glänta på dörrarna i chefskorridoren och bjuda in radiolyssnarna att vara med i arbetet med den nya musiksatsningen i P 3. Hur mycket är förstås en öppen fråga. Radiolyssnarna skulle åtminstone kunna få följa hur programidéerna växer fram – om cheferna nu inte vågar låta dem att komma med egna idéer om vad de vill lyssna på i radion.