Utländska reportage finns sällan i radion, men Krister Henriksson varvar svenska och engelska på ett lysande sätt.
En av svagheterna med Sveriges Radio är att talprogrammen förväntas vara mest på svenska. Det är som om Carl Jonas Love Almqvists gamla ordspråk ”Blott Sverige svenska krusbär har” skulle finnas inskrivet i avtalet med staten.
Utländska reportage och längre samtal med folk som talar utländska språk finns därför sällan i P 1.
Glädjande försök görs nu för att spränga denna språkbarriär. I lördags sände P 1:s dokumentärredaktion en av USA:s genom tiderna främsta radiodokumentärer (från 1994) om slummen i södra Chicago, där 95 procent fick socialhjälp och mord bland tonåringar var 25 gånger vanligare än i övriga landet. Det är producerat av den amerikanske journalisten David Isay som med hjälp av knattereportrarna LeAlan Jones och Lloyd Newman samt en kassettbandspelare gjorde ”Livet i gettot” (repris i P 1 17/7, finns också på nätet). I den svenska versionen är det skådespelaren Krister Henriksson som är uppläsare. Han varvar svenskan och engelskan på ett lysande sätt. Säcken knyts ihop genom att vi nu får träffa en av killarna: LeAlan Jones som var 13 år då programmet sändes. Han är 30 år i dag och berättar om vad som hänt i hans gamla hemstad sedan 1994. Plötsligt får vi perspektiv och insikter som aldrig går att få fram i den snuttiga nyhetsrapporteringen.
Det är både synd och även begripligt att detta sker så sällan. Synd, för att det finns massor av bra internationella radioprogram. Och begripligt för att det inte går att texta programmen som man gör i televisionen. Hoppet står till den framtida digitalradion som om några år väntas ersätta sändningarna på FM-nätet. Då kan man bygga in översättningar på ett sätt som är omöjligt i dag.
I Sveriges radios nya applikation för Iphone (SR Play) tycks ambitionerna ha försvunnit att SR ska hjälpa oss lyssnare att hitta nya program och möjligen bli glatt överraskade av något vi tidigare inte visste att vi gillade. Den nya ”appen” är lika upphetsande som att söka på Google eller annan sökmotor där alla uppgifter om ett sökord radas upp i tids- eller bokstavsordning. Det betyder i praktiken att den som är intresserad av sport mest kommer att gå in på nätet och lyssna på idrott. På samma sätt är det med andra specialintressen. Det blir därmed svårare att upptäcka nya program och nya ämnen i Sveriges Radios enorma utbud på 270 000 timmar radio som sänds varje år i 45 kanaler.
Risken finns att stora och ambitiösa radioprogram riskerar att hamna i bakvattnet och blir en del av mediebruset. Sveriges Radio behöver en utförligare ”förstasida” eller ett helt nytt ”skyltfönster” med tips och rekommendationer på bra radioprogram.