Knivarna slipas inför den public service-utredning som regeringen tillsätter inom kort och som ska utmynna i ett nytt sändningstillstånd för perioden 2014 - 2019. Mest på offensiven är de kommersiella radio- och tv-bolagen som i veckan krävt begränsningar så att Sveriges radio och Sveriges television inte blir för bra och framför allt inte får för många tittare. Resonemanget utgår från att om SR och SVT är störst och bäst så hänvisas reklamköparna till andrahandskanaler med färre lyssnare och tittare.

SR/SVT har kontrat med att i sina debatt­artiklar kräva samma rätt och möjlighet som alla andra att göra program – men slippa bekymra sig om hur pengarna ska komma in för att producera dem (radio- och tv-avgiften).

Positionerna verkar vara låsta och omöjliga att förena. Uppdraget för den statliga utredningen blir att föreslå vilken av parterna som ska tvingas backa mest.

Kanske skulle utredarna ratta in programmet ”Publicerat” i P 1 som sändes i veckan för att få lite omvärldsanalys innan de klipper till med sitt förslag. Här finns två katastrofscenarier som beskriver vad som händer om man inte hittar en balanserad kompromiss mellan public service och de kommersiella medierna.

I Japan har det statligt finansierade public service-bolaget NHK (Japan Broadcasting Cooperation) blivit en ”anonym mediegigant” där mycket av det som sänds beskrivs som en ”färdigtuggad gröt”. Relationen mellan NHK-ledningen och den japanska regeringen är i dag dessutom så ”intim” att det blir allt mer sällsynt med hårda granskningar av inrikespolitiken. Lyssnarna har tappat förtroendet för NHK eftersom det inte finns något unikt public service- innehåll och för att programmen allt mer liknar dem som finns i de kommersiella kanalerna.

Tidigare i vår har ”Publicerat” även besökt den andra ytterligheten av public service som finns i Nya Zeeland. För 20 år sedan genomfördes där en stor kommersialisering av radio och tv av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Många beskriver det i dag som ett totalt misslyckande. Den sittande konservativa regeringen försöker nu bygga upp en ny form av decentraliserad public service. Landets medieminister Jonathan Coleman förklarade i ”Publicerat” att han gärna ger pengar till ”public service – program”, men inte till ”public service – företag”.

Eric Kearley började sin karriär en gång i tiden på Sveriges radio. I dag är han chef på Nya Zeelands största tv-bolag, statligt ägda TVNZ. Han menar att framtiden handlar om ökat samarbete mellan public service och de kommersiella bolagen.

– Public service-medierna måste ändras radikalt för att fortsätta att vara relevanta! Skaffa partners och lär av de kommersiella bolagen! Sov med fienden och tag ställning! Och satsa på intressanta områden som klimat, ekonomi och hälsa. Det gäller att anpassa sig, eller dö, förklarade han i programmet.

Förmodligen har han rätt. Men det är en lång väg dit – i alla fall i Sverige.