Det blev alltså en friande dom i måndags mot den danske Afghanistansoldaten Thomas Rathsack, vars bok ”Jæger” har fått krigsmakten att ropa på censur. Domstolen kom fram till att en utgivning av boken inte kan anses skada rikets säkerhet – eftersom den ju redan publicerats i sin helhet i dagstidningen Politiken.
Men med det är den juridiska kalabaliken knappast över. När Politiken förra veckan tryckte Rathsacks bok utan förlagets tillstånd var det nämligen ett solklart brott mot upphovsrätten. Det var heller inte första piratdådet för Politikens del. 1996 tryckte tidningen på samma sätt EU-kommissionären Ritt Bjerregaards ”Kommissærens dagbog”, mot författarens vilja. Den gången blev det tjugo dagar villkorligt för chefredaktör Tøger Seidenfaden, och en miljon i skadestånd till förlaget. Upplagt för några veckor bakom galler för denne återfallsförbrytare, med andra ord.
Eller också inte. För nu tillkännager Rathsacks förlag att man trots allt inte tänker driva någon process. Det kan tolkas på olika sätt, men visar framför allt på en konflikt mellan upphovsrätt och yttrandefrihet som blivit tydlig de senaste åren, och där yttrandefriheten allt oftare drar det längre strået. Tidningen Information sätter denna utveckling i samband med att EU:s domstol för mänskliga rättigheter gradvis ökat sitt inflytande. Något som lett till flera domar på sistone, bland annat i Holland och Österrike, där brott mot upphovsrätten försvarats med hänvisning till yttrandefriheten.
Om detta bottnar i en principiellt högre toleransnivå borde det på sikt leda till en förändrad upphovsrätt, vilket är intressant i sig. Men det verkliga testet för yttrandefriheten lär ändå komma först när Thomas Rathsack själv ställs inför rätta för kontraktsbrott. Den processen har försvarsmakten inte visat några som helst tecken på att ställa in.
Och kanske är det viktiga inte utfallet i en sådan militärtribunal – utan det faktum att den alls äger rum. Att frågan väcks. Som svensk är det lätt att bli avundsjuk när man sneglar mot den yviga danska Afghanistandebatten och jämför med den sorgliga tystnad som råder i Sverige om detta krig, vårt första på tvåhundra år. Ett krig vi undan för undan glider allt djupare in i, längs ett sluttande plan av otydligheter och knipna politikerkäftar. En svensk ”Jæger” vore ingen dum idé.