”En av vår tids största medicinska skandaler” säger ordföranden för Europarådets hälsokommitté, epidemiologen Wolfgang Wodarg, om vaccineringen mot svininfluensan. Världshälsoorganisationen WHO, som pandemiklassade den mexikanska snuvan i juni och därmed utlöste kontrakt värda miljarder för läkemedelsindustrin, ska nu granskas för att som det heter säkra en oberoende pandemiberedskap.
Det är väl det minsta man kan begära. De fakta som sipprat fram de senaste månaderna om hur WHO jobbar är inte precis förtroendeingivande. FN:s världshälsoorgan tycks inte bara ha fattat sitt beslut på inrådan av experter knutna till den multinationella vaccinindustrin, utan lät det också föregås av en påpasslig urvattning av själva pandemibegreppet. Att vaccinkontrakten dessutom visade sig ha klausuler som friskrev industrin från alla tänkbara risker – risker som då fortfarande återstod att pröva – är direkt skrämmande.
För konspirationsteoretikerna är det säkert kul att konstatera att man för en gångs skull tycks ha haft rätt. Fotbolls-VM 58 ägde måhända rum i Sverige; Örnen kanske trots allt landade på månen – men svininfluensan, den var åtminstone humbug.
Själv har jag lite svårt att dela denna glädje. För en normalbegåvad världsmedborgare är det förstås helt omöjligt att ta ställning i sak i ett fall som det här. Även ett korrupt beslut kan ju när allt kommer omkring vara ett korrekt beslut.
Men bara misstanken att WHO låtit sig manipuleras är oacceptabel. Att organisationen granskas är bra – men räcker det? Hur kan en oberoende pandemiberedskap någonsin byggas upp i en värld där i stort sett all medicinsk forskning sker i privata läkemedelsföretags regi?
Den frågan finns det just nu inget svar på. Hanteringen av svininfluensan har skapat en förtroendekris som drabbar inte bara WHO, utan hela FN-systemet. Samtidigt som klimatkaoset i Köpenhamn demonstrerat FN:s handlingsförlamning visar det sig återigen att när den verkligen betyder något har världsorganisationen alltför lätt att böja sig för mäktiga intressen – om de nu är nationella eller kommersiella, ekonomiska eller militära.
Pandemiskandalen och klimatfiaskot gör tydligt att vad världen behöver är ett FN som kan vara en motvikt till dessa intressen, i stället för som nu: deras förlängda arm. En lagom utopi för tiotalet, kanske?