Kommentaren
Ola Larsmo: Det bruna arvet. Centern borde sopa rent framför sin egen dörr.
Publicerat 2009-11-17 06:00
DN Teman i artikeln
Kommentaren
- Fler kommentarer
- Ola Larsmo: Framtiden är här. Ipad är en mördarpryl – men har den radio?
- Sverker Lenas: Närig kulturpolitik. Sektorn där arbetslinjen havererar.
- Åsa Beckman: Finfint och fulfult. Debatten om kritiken är för gaggig.
- Per Landin: Vidga perspektivet. Man måste få kritisera modern konst.
- Bo Madestrand: Välj dina vänner. Man kan inte lita på någon på Facebook.
- Maria Schottenius: Hejdå, mansgrisar! Genikulten är romantisk och alkoholrelaterad
- Johanna Paulsson: Rymd och ras. Sf-genren har kört fast i koloniala fantasier.
- Pontus Dahlman: Bloggen kan inte ersätta papperskritiken
- Göran Greider. Tidskriftsfajt. Bråket mellan Arena och Tvärdrag friskar upp.
- Leif Zern: Logepladder på lägsta nivå. Bengt Jahnsson borde få vila i frid.
- Niklas Wahllöf: Det vi får se är våra bilder av Afrika – inte afrikanska.
- Sverker Lenas: Världens just nu mest sedda film förmedlar misstro till systemet. Vad säger det?
- Mårten Blomkvist: Goda män. Bröderna Coen blottar USA:s dolda antisemitism.
- Thomas Anderberg: Skryt lönar sig. Kända författare lär sig av Andy Warhol.
- Dan Jönsson: Var svinet en anka? FN blev snuvat av läkemedelsindustrin.
- Magnus Linton: Alla som inte tycker som USA är terrorister
- Ola Larsmo: Amnesty ser mörkt på människorätten
- Maria Schottenius: 00-talet blev decenniet då världen vällde in
- Kors! Barbro Hedvall om en modedetalj som gjort comeback
- Cecilia Schwartz: Silvio Berlusconi stärker sin position efter attacken
- Bo Madestrand: Varför stoppades tillbyggnaden av Stadsbiblioteket?
- Mikael Löfgren: Klimatmötet ur indiskt perspektiv
- Andreas Malm: Trots brandhotet sover de rika länderna
- Ingegärd Waaranperä: De fria teatrarna får slåss om småpengar
- Dan Jönsson: Tyst jubel. EU:s förslag om en straffskatt har sprängkraft.
- Thomas Anderberg: Stöd musikerna
- Torbjörn Elensky: Ord och brott. Litteraturen är full av horkarlar, lögnare och knarkare.
- Mårten Blomkvist: Stort blir större
- Maria Schottenius: "Elakheten är en kraft att räkna med"
- Vänsterns idétorka. Socialdemokratin borde ha öppet mål.
- Birgitta Rubin: Varför bluffade Pontus Hultén?
- Stefan Jonsson: Stora ord. Att jobba med medier är inte att vara journalist.
- Lars Linder: Reporter eller debattör? Tamas raseri skymmer ämnet.
- Malin Ullgren: Pinsam fest. Bara kungen kan stoppa det kitschiga jippot.
- Nina Björk: Köp och glöm. Kan vi verkligen konsumera bort orättvisan?
- Torbjörn Elensky: Kinesisk kolonialism. Afrika har blivit Kinas bakgård.
- Lars Linder: I skottlinjen. Det har blivit allt farligare att arbeta som journalist.
- Sverker Lenas: Kultur som motnatur. Våra naturberättelser måste avgiftas.
- Magnus Linton: Våldets Colombia. Sverige gör rätt i att stoppa sitt bistånd.
- Karolina Ramqvist: Barnförbjuden barnfilm. Olika åldersgränser för pojkar och flickor.
- Kajsa Ekis Ekman: Vinklat om Venezuela. De svenska medierna missar allt.
- Torbjörn Elensky: Avslöja rasisterna. Mobben i Vellinge har inget folkligt stöd.
- Per Jönsson: Nej till kapitalism. Världens folk har röstat om marknaden.
- Per Landin: Jorden de miste. Kanske är adeln bäst lämpad att förvalta sina gods?
- Per Landin: Folkets seger. De kuvade östtyskarna visade enormt mod.
- Malin Ullgren: Det luktar skämt. Vänsterns satirbloggar blir allt verkligare.
- Martin Nyström: "Arkitekturen speglar operans betydelse."
- Sverker Lenas: Köp och släng. Teatern blir allt mer miljömedveten.
- Torbjörn Elensky: I samtidens rumpa. Populärkulturen dissar finansens bonusar.
- Göran Greider: Nya jaktregler. Besluten flyttas dit känslorna är som hetast.
Riksdagsvalet 1928 gick till historien som ”kosackvalet” på grund av en affisch från högern. Den föreställer en ruskig typ som under röda fanor rider bort från liket av mördad man. Till och med hästen ser skurkaktig ut. Texten lyder: ”Envar som röstar på arbetarepartiet röstar på Moskva.” Affischen betraktades länge som ett verkligt lågvattenmärke i svensk partipropaganda.
I dagarna sprider Centerpartiet en folder med rubriken ”varning för röd gubbe” där argumentet låter bekant: en röst på socialdemokraterna är en röst på, just det, kommunismen. Man skriver: ”Den 9 november är det 20 år sedan Berlinmuren föll och kommunismen kollapsade. Men i Sverige kan de gamla kommunisterna efter nästa års val för första gången ta plats i en svensk regering”.
”Låt inte den ideologi som begått bland de värsta övergreppen i mänsklighetens historia, få inflytande över vårt land”, uppmanar partiledarens politiskt sakkunniga, Catrin Mattson, på sin blogg. Tonläget är lite högt.
Om någon trodde att denna artikel skulle mynna ut i ett förnärmat avvisande av varje diskussion av Vänsterpartiets historia så var det fel. Personligen tycker jag att det vore önskvärt med en ännu noggrannare granskning av hur varje riksdagsparti ställt sig i demokratifrågor under 1900-talet. Men det jag förundras över är att det är just Centerpartiet som nu vill ställa ett annat parti till svars – när man själv inte gärna påminner sig vad man stått för.
Det var 1933 som Bondeförbundet i sitt program infogade en passus om det nödvändiga i ”den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar”. Den stod kvar ända till 1946. Under 1920- och 30-talet dyker det upp gott om formuleringar i Bondeförbundets press om hur man ser på de judiska flyktingar som söker sig till Sverige. Det är bondeförbundaren Otto Wallén som öppet kallar sig ”antisemit” i Sveriges riksdag. Ord som ”judelakej” är under en tid etablerat språkbruk i Bondeförbundets tidningar.
Det är inte så att det saknas forskning om saken. Historiker som Mattias Tydén och Lena Berggren har skildrat partiets ställningstaganden på rasområdet. Men så vitt jag vet har det hela inte kommenterats av partiledningen.
Jag tror inte att dagens centerpartister är rasister. Men jag tror inte heller att partiet är okunnigt om sitt eget trettio- och fyrtiotal. Så vems historia lämpar sig då att diskutera? Och hur ska vi göra det utan att bidra till fördumningen av politiken?
Visar 1-10 av 44. Per sida:
(forts) Ytterligare exakthet tillför inte mycket. Men Larsmo kräver pinsamt nog att jag ska ange exakt vilka som ändrade uppfattning, där "exakt" förmodligen är ett krav på namn, adress och personnummer. Detta tillför inte diskussionen något, särskilt inte diskussionen om "centerpartiets bruna arv". Jag försöker föra en seriös diskussion om Larsmos senaste DN-artikel, och även ge tillbörlig uppmärksamhet åt det av andra introducerade, perifera stickspåret Bollhusmötet. Larsmo försöker förvränga diskussionen för att komma åt en enskild DN-läsare. Mitt ofta upprepade skäl för att kommentera DN-artiklar är att "Sverige hade varit ett bättre land om DN hade varit en bättre tidning". Tyvärr platsar inte alla DN:s skribenter i ett bättre Sverige.
patrik blom, 16:57, 23 november 2009. Anmäl
(forts) Annars skulle inte mycket bli sagt i nät-DN:s kommentarspalter. Jag tillåter mig påminna om att jag vid flera tillfällen visat att mina historiska kunskaper är större än vissa DN-skribenters, se t ex mina kommentarer till vad Richard Swartz skrev om Berlinmurens fall. Larsmo kan vara lugn, källan finns och kommer fram så småningom. Tills dess kan vi göra en rimlighetsbedömning. Håller Larsmo med om att samtliga eller så gott som samtliga som röstade mot de ca tio judiska läkarna på Bollhusmötet rimligtvis hade ångrat sig år 1945 när hela världen hade sett bilder och journalfilmer från de nazistiska koncentrationslägren? Om samtliga ångrade sig, är frågan bara när. Det behöver knappast ifrågasättas att det skedde i takt med att kunskapen om nazismens ondska ökade. Kom ihåg att det gäller Uppsalastudenter, med för den tiden goda förutsättningar att inhämta information. Det går mycket väl att lämna frågan där. Ytterligare exakthet tillför inte mycket. Men Larsmo kräver pinsamt no
patrik blom, 16:51, 23 november 2009. Anmäl
(forts) Eftersom mina synpunkter på Larsmos artikel om "centerpartiets bruna arv" uppenbarligen inte intresserar Larsmo kan man fråga sig vad han har här att göra. Är nät-DN:s kommentarspalter avsedda att möjliggöra DN-skribenters personliga vendettor med enskilda läsare? För att därefter gå in på Larsmos senaste inlägg konstaterar jag att Larsmo avsiktligt missförstår och feltolkar allt jag framfört, och försöker tränga in mig ett hörn skapat av Larsmos egna avsiktliga feltolkningar. Eftersom jag inte är heltidsanställd skribent har jag, som jag nämnt, varken anledning eller möjlighet att hålla mig med ett regelrätt arkiv, och jag arbetar heller inte vid ett medieföretag med arkiv. Med tanke på att det gäller en i sammanhanget (som alltså är diskussionen om Larsmos artikel om "centerpartiets bruna arv") ytterst perifer detalj, vilket jag redan påpekat och upprepat, är det högst rimligt att återge en uppgift utan att omedelbart kunna plocka fram källan. Annars skulle inte mycket bli sa
patrik blom, 15:53, 23 november 2009. Anmäl
Pinsamhetsnivån stiger. Svenska Pens ordförande kommer dragande med ett billigt, lätt genomskådat och motbevisat debattknep från stenåldern. Låt mig börja med att konstatera att Larsmos egen här framförda uppfattning i den fråga han nu diskuterar inte bara är uppenbart felaktig utan även så beskaffad att den inte förekommer hos en seriös skribent. Min uppfattning kan däremot vara korrekt, och är det rimligtvis (se nedan). Låt mig fortsätta med att upprepa att Larsmo endast intresserar sig för en "ytterst perifer detalj" i mina inlägg om hans artikel om "centerpartiets bruna arv". Se mina två första inlägg och min dialog med sign. Fia. Låt mig också upprepa att det var Fia som nämnde Bollhusmötet, varefter jag replikerade att "Bollhusmötet är ett bra exempel på att tankarna på att 'bevara den svenska folkstammen' etc fanns på många håll i samhället (säkert också i DN) och inte alls var specifika för Bondeförbundet" vilket tydligt anknöt till mina två första inlägg. Eftersom mina synpunk
patrik blom, 15:33, 23 november 2009. Anmäl
Såhär skrev du, Blom:
"Vi kan också gärna minnas att de flesta av dem som deltog i mötet ångrade sig kort därefter."
Jag har gått igenom allt tillgängligt material om Bollhusmötet. Det skulle vara spännande att få den nya faktabit som du uppenbarligen har tillgång till. "De flesta som deltog i mötet". De som röstade nej till att släppa in judiska akademiker var 548 till antalet. Exakt vilka av dem är det du syftar på?
Ola Larsmo, 22:24, 22 november 2009. Anmäl
Nu börjar det bli lite pinsamt. Larsmo förstår uppenbarligen inte skillnaden mellan att belägga att "många" har gjort något resp att belägga att "inga" har gjort det. Det sistnämnda, Larsmos fall, kräver en komplett, verifierad förteckning över totalpopulationen samt kontroll av samtliga items eller individer. Klarar Larsmo det? Det förstnämnda, mitt fall, kräver - t ex - att jag kommer ihåg var jag sett den uppgift jag stödde mig på, och som jag vid läsningen bedömde vara tillförlitlig. Dessutom talar all kunskap om den mänskliga naturen för min uppfattning. Från hösten 1942 tog Sverige emot alla judiska och andra flyktingar undan nazismen därför att man då insåg hela vidden av nazismens ondska. Självklart ändrade många Uppsalastudenter och Bollhusdeltagare uppfattning långt tidigare än så. Eftersom det räcker att en enda individ gjorde så för att vederlägga Larsmos påstående, är påståendet härmed vederlagt.
patrik blom, 19:24, 22 november 2009. Anmäl
Läs på, Blom, påstå inte bara saker. Du påstod att folk "ändrade sig" - nu är det omöjligt att belägga?
Förutom GHT var även tidningarna Eskilstuna-kuriren och Trots Allt! de största kritikerna av naziregimen och seras antisemitiska terror.
Ola Larsmo, 18:53, 22 november 2009. Anmäl
Larsmo tar upp en ytterst perifer detalj i mina kommentarer till hans artikel om "centerpartiets bruna arv". Se mina två första inlägg. Det var sign Fia som nämnde Bollhusmötet, varefter jag replikerade att "Bollhusmötet är ett bra exempel på att tankarna på att 'bevara den svenska folkstammen' etc fanns på många håll i samhället (säkert också i DN) och inte alls var specifika för Bondeförbundet" vilket tydligt anknöt till mina två första inlägg. Låt mig tillägga att om GHT var den enda svenska dagstidning som stod upp mot antisemitismen, som Fia också skriver, betyder det att DN inte gjorde det. Jfr också mitt inlägg om Leth & Pollack. Låt oss få se DN:s skambeläggningsritual drabba DN eller sluta använda den.
patrik blom, 15:43, 22 november 2009. Anmäl
Larsmo har fel, och han har inga belägg för sitt påstående. Hans påstående att inga av de (korrekt svenska = dem) som deltog i Bollhusmötet ångrade sig kort därefter är dessutom helt omöjligt att belägga, varför en seriös skribent undviker att göra sådana påståenden. Eftersom jag inte är heltidsanställd skribent håller jag mig inte med något regelrätt arkiv och jag arbetar heller inte vid något medieförtag med arkiv. Men jag står för mina uppgifter och vill påpeka att jag aldrig beslagits med fel i mina många inlägg på nät-DN. Däremot har jag påvisat massor med sakfel i DN:s skribenters texter, inte minst om historiska skeenden.
patrik blom, 15:04, 22 november 2009. Anmäl
Patrik Blom har i sak fel. Inga av de som deltog i Bollhusmötet "ångrade sig kort därefter". Det är en uppgift gripen ur luften.
Se gärna min bok "Djävulsssonaten" för fler uppgifter och källor.
OL
Ola Larsmo, 00:02, 22 november 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
























