Vi befinner oss i en galopperande enhörningskult, som framför allt upprätthålls av kvinnor. Sarah Silverman, Lisa Simpson och Lina Neidestam är bara några av dem som fascineras.
På en efterfest för många år sedan deltog jag i en diskussion om den erotiska klassikern ”Cicciolina och hästen”. Vi pratade om hur mycket pengar som skulle kunna förmå oss att ha sex med en häst. ”Inte ens en miljard”, sa en väninna. ”Men om det var en enhörning då?” frågade jag. ”Nja … nej”, sa hon efter en stunds tvekan.
Enhörningar är outsägligt vackra varelser. De förknippas med lycka och kärlek. Samtidigt är de starka, som den flygande pållen i datorspelet ”Robot unicorn attack”. Att de fått ett uppsving på senare år beror till stor del på Lady Gaga, som har tatuerat en enhörning på benet, gjort låten ”Highway unicorn” och i Vanity Fair beskrev en förälskelse som ”enhörningar och regnbågar”.
Lika besatta är Sarah Silverman, som gjort en reklamfilm där hon gosar med en Aerosmithsjungande enhörning, Lisa Simpson som i ett ”Simpsons”-avsnitt ger ut boken ”Unicorns and me”, hjältinnan i den bioaktuella ”Prinsessan Lillifee 2: Den lilla enhörningen” och flickan i filmen ”Dumma mej” som inte kan sluta tralla ”unicorns I love them, unicorns I love them …”.
Serietecknaren och fantasyfantasten Lina Neidestam utvecklade sin kärlek till enhörningar när hon hängde i stallet som liten. ”Man kunde intala sig att den tjocka ridhusponnyn skulle transformeras till en glimrande sagovarelse”, minns hon. ”Jag behövde illusionen av att verkligheten inte var så grå som den såg ut.”
I höstas såg jag ett klistermärke med texten ”tänk på enhörningar”. Det var en regnig dag. Jag var sur och stressad. Men när jag tänkte på en vit springare med böljande man och horn av guld var det som om molnen skingrades. Jag kände mig som Deckard, ”Bladerunner”-hjälten vars återkommande enhörningsdröm skänker honom tröst och ljus i en dystopisk framtid – samtidigt som den visar att han är en robot med inplanterade minnen.
Enhörningskulten upprätthålls framför allt av kvinnor. Det beror nog på den gamla myten att endast en jungfru kan locka fram enhörningen. Om en dygdig flicka sätter sig under ett träd kommer ett av de skygga djuren att skutta fram för att vila sitt huvud i hennes knä.
Det sägs också att enhörningar är telepatiska, uppfyller önskningar, dyrkar månen och lever i tusentals år. Några tror att man blir odödlig av att dricka deras blod. Andra hävdar att en enhörning fanns med på Noaks ark men sa ”fuck you” till de andra djuren och simmade i väg. Några vetenskapliga bevis för deras existens finns tyvärr inte. Enhörningshornen som såldes dyrt på 1600-talet var tänder från narvalar.
Vissa new age-entusiaster tror att enhörningarna existerar på ett högre medvetandeplan. Vi kan se dem om vi blir tillräckligt oskuldsfulla. Det innebär förmodligen att det är svårt att upptäcka enhörningar så länge man funderar på om deras horn är en fallossymbol.
Samtidigt verkar enhörningarnas existens inte helt orimlig. ”Jag förstår inte varför jag skulle vara en idiot som tror på dem”, säger den amerikanske komikern John Ramsey. ”Det är en häst med ett horn. Vad är så konstigt med det? Jag talar inte om en kentaur som är hälften människa och hälften häst. Eller en sjöhäst som är hälften häst och hälften fisk. DET är konstigt.”
Jag instämmer helt. Om 21 procent av svenska folket, enligt en ny Sifoundersökning, tror på spöken tänker jag fortsätta hoppas att det finns enhörningar där ute.