Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Fredrik Strage: Genom att ladda ner ett album flera gånger snuvar man artisten på massor av kosing."

En vän laddade ner Depeche Modes nya album ”Sounds of the universe”. När han lyssnat på skivan blev han så besviken att han raderade den. Sedan bestämde han sig för att ge den en ny chans och laddade ner den igen. Men när han insett att ”In chains” var det svagaste öppningsspåret på en Depeche-platta någonsin raderade han återigen skivan i vredesmod. Nu funderar han på att ladda ner den illegalt för tredje gången. ”Men då ska jag slänga den direkt”, säger han. ”De jävlarna förtjänar att få sin musik stulen flera gånger.”

Själv trodde jag i min enfald att illegal nedladdning inte var jämförbart med stöld utan befann sig i samma gråzon som att bränna av en cd till en kompis eller att kopiera hyrkassetter. Ipred-lagen fick mig att vakna upp, liksom förra lördagens DN-ledare som hyllade Pirate Bay-domen och förklarade att nedladdningen skapar ett ”tjuvsamhälle”.

I min gränslösa naivitet hade jag inbillat mig att nedladdningen snarare bidragit till det sena nollnolltalets kreativa explosion av svensk musik. Men DN:s ledarredaktion har förstås rätt i att fildelning är ett hot mot kulturen och måste ”förpassas till de kriminella utmarkerna”. De har lika rätt som Per Gessle, Joey Tempest, Jill Johnson och de andra artisterna som i ett upprop på DN Debatt i höstas krävde hårdare tag mot fildelarna.

”Det så kallade svenska musikundret som fanns på 90-talet och början på 2000-talet är tyvärr ett minne blott”, skrev artisterna. Och vad är väl de senaste årens svenska indiepop, electro och metal, som hyllas över hela västvärlden, jämfört med Jill Johnsons country och Joey Tempests solo­skivor?

Att ladda ner musik illegalt bara för att slänga den kan tyckas ologiskt. Men fler och fler fans stör sig på artisternas arrogans och bristande kvalitetskontroll. Och nu när lyssnarna lärt sig att fildelning är stöld vet de också hur de ska ge igen för divalater, patetiska texter och trötta comebackplattor. De bitchslappar helt enkelt musikerna där det känns: i plånboken. Genom att ladda ner ett album flera gånger och trycka på ”delete” efteråt snuvar man artisten på massor av kosing.

Enligt obekräftade rykten är Pirate Bay på väg att utveckla ett nytt program, AWT (Artist Wealth Terminator), som ser till att torrentfilerna hamnar direkt i datorns papperskorg, raderas, laddas ner igen, raderas och så vidare. På ett dygn kan det nya programmet göra en rockstjärna utfattig. Tekniken anses användarvänlig eftersom konsumenten slipper lyssna på musiken.

Oavsett om vi spelar upp den nedladdade musiken, eller raderar den, måste stölderna upphöra. ”Avskräckning är nödvändig”, skrev DN:s ledarredaktion. ”Men kampen kommer inte att kunna vinnas enbart domstolsvägen.”

Nej, det är lika viktigt att den nedladdade musiken återlämnas till sina rättmätiga ägare: artisterna. ”It belongs to them, let’s give it back”, för att citera det rättrådiga, australiska bandet Midnight Oil. Därför bör vi genast returnera illegalt nedladdad musik till skivindustrin genom att mejla den till musikretur@ifpi.se. För att filerna inte ska hamna i oordning måste de olika musikgenrerna mejlas i bokstavsordning under kontorstid. Ni kan alltså skicka acid house och afrofunk redan i dag men får vänta med calypso tills på tisdag.