Nöjeskrönikor
Fredrik Strage: "I kulturdebatter anklagar man ofta sina fiender för att vara medelklass."
Publicerat 2009-03-27 08:53
Det koketta självföraktet som medelklassen ägnar sig åt är på väg att bli en folksport – i alla fall bland kulturintresserade.
Nöjeskrönikor
- Karolina Ramqvist
- Karolina Ramqvist: Alla tjatar om det revolutionerande som Coco Chanel skapade.
- Karolina Ramqvist: Det är nu bråda tider för samlaren, kalenderbitaren och nörden.
- Karolina Ramqvist: Det var väntat att bråket skulle komma.
- Karolina Ramqvist: "Bilden av Abba som symbol för det opolitiska har fallit i sär under åren"
- Karolina Ramqvist: "När kändisar klantar sig sparas misstagen för evigt i arkiven"
- Karolina Ramqvist: "Kanske är ”Generation Kill” den sista sucken i de stora krigsberättelserna."
- Karolina Ramqvist: Courtney Love är nästan fotomodellsmal och allt är upp och ner.
- Karolina Ramqvist: "Jag slutade bry mig om vad vännerna sa, och började bara bry mig om kändisarna."
- Karolina Ramqvist. Hank Moody är fixerad vid sin penis. Och alla andra också.
- Karolina Ramqvist: Är trött på det kollektiva killminnet om hur det var att sno målarfärg på byggen
- Karolina Ramqvist: Inte konstigt att Bob Marleys födelsedag blir så ångestframkallande.
- Karolina Ramqvist: Det farliga med politiska filmer är inte att vara för mycket plakat
- Karolina Ramqvist: Kroppen i "The wrestler" är ett arbetsverktyg och ett slagfält.
- Karolina Ramqvist: En metafor, en språklig förklädnad
- Karolina Ramqvist: Tacka nej till en comeback bara för att bevara det magiska minnet av en artist?
- Det är pinsamt att identifiera sig med Woody Allens blick och ännu pinsammare att identifiera sig med hans karikatyrer.
- Massivt stöd från modevärlden
- Kommer längtan efter nya väskor och skor eller bara ett par nya Acnejeans i den där fina mellanblå färgen att försvinna?
- Vad man än tycker om Snoop Dogg så är det en syn på kulturdebatt som verkar skrämmande kunskapsfientlig.
- Å ena sidan älskar drömfabrikerna sina terapeuter, å andra sidan pissar man på dem.
- Fredrik Strage
- Fredrik Strage: ”Var bor du?” frågade Adam Tensta. Jag ville svara ”Rådhuset” men min mun...
- Fredrik Strage: Den nya versionen av ”A nightmare on Elm Street” har premiär nästa år.
- Fredrik Strage: Immortal behöver inga svarta ljus eller gethuvuden för att frammana en ockult energi
- Fredrik Strage: ’Lilla London’ lär bli en ny nationalsång för goa men ack så självföraktande gubbar.
- Fredrik Strage: Jag kunde inte förmå mig att hoppa över ”Hey ya”.
- Fredrik Strage: "För mig har rockmusik alltmer kommit att handla om det förflutna."
- Fredrik Strage: "För mig har rockmusik alltmer kommit att handla om det förflutna."
- Fredrik Strage: "Kan man bära en bandtröja med värdighet?"
- Fredrik Strage: "Lennart Persson fick rockjournalistik att kännas som något mycket större"
- Fredrik Strage: "Simon Gärdenfors blandar dagstidningsstrippens stela humor med obsceniteter."
- Fredrik Strage: Genom att ladda ner ett album flera gånger snuvar man artisten på massor av kosing."
- Fredrik Strage: "Rocken brukar dödförklaras ett par gånger varje decennium."
- Fredrik Strage: ”Terminator”-fansen har varit oroliga.
- Fredrik Strage: "Det inte farligt att vilja vara farlig".
- Fredrik Strage: Tarantino verkar ha hamrat ner sitt andra världskriget-drama i ett rasande tempo.
- Fredrik Strage: Lil Waynes nya låt lyckas verkligen skada rocken.
- Fredrik Strage: Utan det slarviga uttalet skulle Broder Daniel inte ha varit lika omtumlande.
- Fredrik Strage: Gud, jag vill att du vakar över The Game så att han inte får en haschpsykos.
- Fredrik Strage: Kanye West visar var hiphoppen befinner sig 2008
- Anvil påminner om Gloria Swansons bedagade stumfilmsstjärna i "Sunset Boulevard"
Det blir ingen Acceleratorfestival i sommar. Nollnolltalets viktigaste arena för ny indierock är inställd. Alla decenniets mest hyllade band – från The Strokes till Vampire Weekend – har uppträtt där först.
Märkligt nog minns jag inte musiken från somrarna på Accelerator. Vad jag minns är en kommentar som yttrats varje år: ”Gud, vad det här är medel-klass.” På konsertarrangören Lugers forum klagade någon på att Accelerator var ”vit musik för vita medelklasskids” och inte skilde sig från en ”vit makt-konsert”. Liknande resonemang förs även av mer sansade personer. Häromveckan recenserade DN:s Po Tidholm en konsert med Frida Hyvönen på Dramaten. Han uppskattade musiken men tyckte att det var ett problem att Frida, publiken…ja, hela spektaklet kändes så medelklass. ”Det finns en intellektuell kyla i medelklassens smakpreferenser”, konstaterade Po.
Han fick mothugg i ett par bloggar, bland annat Extraallt.com som också varit på Dramaten och erkände att ”vi som var där var medelklassiga och efteråt stod vi ett tag i marmorfoajén och drack vitt vin och lyssnade på hur popsångar-dj:er valde Animal Collective-skivor” – men det gjorde verkligen inte Frida Hyvönen till en sämre artist. Samme bloggare förutspådde att Antony and the Johnsons gig på Cirkus också skulle bli väldigt medelklass.
Ett par dagar senare sålde han sin biljett – officiellt för att vara snäll mot en kompis, men jag misstänker att längtan efter Antony mattades av lite när han insåg hur medelklass allt skulle bli. Och han hade rätt. Konserten var så medelklass att Antony kändes som en designsoffa på Bolia.
I kulturdebatter anklagar man ofta sina fiender för att vara medelklass. Det är ett sätt att själv framstå som en radikal outsider. ”Medelklass blir då det motsatta: det är en skribent som inrättat sig i ledet. En etablissemangslakej som ängsligt vänder kappan efter vinden”, skrev Gabriella Håkansson i en analys av hur ordet används som tillhygge i DN 2007. Men allra mest medelklass är att klaga på att man själv är det. Det koketta självföraktet som medelklassen ägnar sig åt är på väg att bli en folksport – i alla fall bland kulturintresserade.
Föreställ dig en stenrik arvtagerska som lämnar sin chihuahua på hundpedikyr, får en ansiktsbehandling på Sturebadet och suckar till sin väninna: ”Gud, vad vi är överklass.” Eller en asbestsanerare som äter makaroner ur sin lunchlåda och säger: ”Alltså, det här är så arbetarklass.” Det går inte. Endast medelklassen älskar att diskutera sin egen förutsägbarhet. Kanske beror det på dåligt självförtroende. Man inbillar sig att man bär på en sorts social arvsynd. Samtidigt är det en klädsam skam – något man lyfter fram för att visa att man har koll på kulturella koder.
I februari rapporterade The Economist att mer än hälften av jordens befolkning för första gången i historien är medelklass. Begreppet kan definieras på flera sätt: att människor kan lägga en tredjedel av inkomsten på konsumtion efter att ha betalat mat och husrum, eller att de tjänar mellan tio och hundra dollar om dagen. Människorna som nått den levnadsstandarden under de senaste åren finns framför allt i Indien.
Det ska bli intressant att se hur snabbt de utvecklar en självdissande jargong. Och börjar klaga på att det finns en intellektuell kyla i deras intresse för Bollywoodmusikaler.
Visar 1-10 av 15. Per sida:
heheh d e sant, det finns nån slags elitism i Sverige som gömmer sig bakom 1901 års klasstillhörigheter. Man jämför varandra så mycket och mäter i saker som pengar och populärkultur (som i sig är att inte vara populärkultur)
johannes, 15:35, 28 mars 2009. Anmäl
Till arbetarklassen tillhör de som inte själva kan besämma över sina arbeten. Följaktligen finns det inga "kulturarbetare".
Lasse, 12:02, 28 mars 2009. Anmäl
På t-banan till Dramaten var jag ännu uppspelt som ett barn på väg till Grönan för första gången, ni vet den där första gången innan man upplevt Grönanpersonalens oförmåga att dölja sin leda. Men på trappan gick inte att dölja skillnaden mellan min loppbitna uppenbarelse och de chica och mondäna. Inne i foajén bekräftades första intrycket, att jag inte hörde hemma där. Den sociala fobin och det kalla utanförskapet förlamade mig. Jag smög iväg hem, stängde av mobilen, och efterrationaliserade beslutet med att "jag ju sett Frida så många ggr redan och hennes nyaste platta var ju faktiskt skit!"
Jag förtjänar bara det djupaste av förakt!
Niclas Kuoppa, 10:32, 28 mars 2009. Anmäl
Att först så tacksamt ta emot DN:s kulturpris i Bonnierhuset och sedan ställa sig på Kungl. Dramatens scen. Kom igen nu!
Jim Morrison, 08:04, 28 mars 2009. Anmäl
Medelklass som skällsord handlar i grunden om en strävan efter autencitet. Då blir medelklassen motsatsen till det autentiska. Det finns flera sådana motsatser, "medelklass" är bara ett. Vissa rockjournalister ställer svart mot vitt. Då är svart positivt. Den svarta delen är arbetarklass. Den hra hjärta och SKREV och svett. Medelklassen gör "vit" musik, som är mer "hjärna än hjärta". Den är inte på riktigt. Lustigt nog så uttalas dessa sanningar ofta av medelklassmänniskor, fast dessa medelklassmänniskor kompenserar genom att låtsas ha dåligt ordförråd och gilla hiphop. Ändå är de kulturborgare. Som vill vara "Autentiska".
ro, 05:04, 28 mars 2009. Anmäl
Att ens tala om medelklassen som en sorts identifierbar folkgrupp är löjligt. Sverige är medelklass. Hela landet. Överklassen är en minoritet (om man ens kan tala om en verklig överklass i Sverige).
När ni på DN kultur inser att alla människor, oavsett klasstillhörighet, dör ensamma och ruttnar bort, kanske ni också inser hur oviktigt ert lilla resonemang är.
Gustav, 21:09, 27 mars 2009. Anmäl
Det är alltid intressant - och viktigt kan man säga - att peka på vad det är som är okej att tala nedsättande om i samhället. Medelklass är en sån "företeelse". Och just det att den som gör "iakttagelsen" (här Po Tidholm, om vi får tro F S) i samma andetag ställer sig utanför - och inte sällan ovanför - den inringade gruppen gör det hela inte så trevligt ibland. Intressant krönika.
Oscar, 20:58, 27 mars 2009. Anmäl
Problemet är väl att "medelklass" är en dålig översättning från det engelska "mainstream" Svenskan saknar helt enkelt ett bra ord för detta.
Andy, 20:11, 27 mars 2009. Anmäl
Håller med om tanken. Men inte att det bara tyder på dåligt självförtroende. Tror att det bygger mycket på att medelklassen definierar sig med olika saker hela tiden, det går i vågor. Blir tråkigt. Går mode i det. Arbetarklass och överklass har mer beständiga markörer känns det som. Medelklassen har aldrig "köpt" sina markörer rakt av, utan har ett oroligt förhållande till dem.
Trevlig helg.
Sonny C, 17:51, 27 mars 2009. Anmäl
Men alltså... Medelklass har ju inte bara med inkomsten och köpkraften att göra. Farsan tjänade uselt på sitt dagisjobb, han var ändå medelklass. En hantverkare som drar in 35 papp i månaden blir ju inte medelklass bara för att han har råd att ta familjen till Thailand och kan köpa en topprenoverad Camaro '69.
"hela spektaklet kändes så medelklass" - se där en perfekt beskrivning av Po Tidholm själv.
Daniel, 15:31, 27 mars 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
