Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Fredrik Strage: "Kan man bära en bandtröja med värdighet?"

Oavsett om du går på Bruce Springsteen eller Sweden Rock-festivalen i helgen finns en stor chans att du köper en tröja. Intäkterna från souvenirer – eller ”merch” som det kallas i musikbranschen – har blivit allt viktigare för artister när skivförsäljningen dalat. Samtidigt har t-tröjor med bandtryck fått lägre status i modevärlden, i alla fall jämfört med på nittiotalet då en solkig Judas Priest-tröja fick stylisterna att dregla. Nu fnyser unga, modemedvetna män åt t-tröjor och försöker klä sig som brittiska aristokrater från tjugotalet (de flesta lyckas bara se ut som Ian Wachtmeister).

Henrik Schyffert ägnade en del av föreställningen ”The 90’s” åt att raljera över sin avdankade jeans-sneakers-dubbla-t-tröjor-look. Själv kunde jag inte slita blicken från hans urblekta tröja som gjorde reklam för industripunkarna Big Blacks album ”Songs about fucking”. Hos mig, som har garderoben full av bandtröjor, framkallade den ett nästan plågsamt habegär.

Men kan man bära en bandtröja med värdighet om man är lika gammal som Bruce Springsteens fans? Ja, men då måste man följa ett par enkla regler. Den viktigaste är att man inte får gå på konsert, köpa en tröja och trä på den direkt – särskilt inte över en skjorta. Det här kan låta elitistiskt men om du bär en tröja från Bruce Springsteens pågående ”Working on a dream”-turné på Stadion i kväll kommer du att se ut som en blekfet vvs-montör som hellre hade gått på ”Rhapsody in rock”. För att undvika det måste du bära en tröja från en minst fem år gammal turné. Och nej, det är inte okej att fuska och köpa de nyproducerade versioner av gamla turnétröjor som exempelvis Iron Maiden och Depeche Mode säljer. Bandtröjor är som portviner. De bör lagras.

Ovanstående regel lyftes nyligen fram i Leslie Simons emobok ”Everybody Hurts” och på den svenska punkbloggen I Just Can’t Hate Enough som dock helst ser att konsertbesökare bär tröjor med en helt annan artist än den som uppträder. Bloggens andra merchregel lyder: ”Bär inget med ett band du inte hört, eller hört men tycker är kasst.” Den bestämmelsen är knepig att följa eftersom många band har så snygga och ikoniska logotyper att även utomstående gillar dem. Exempelvis började H & M – till fansens fasa – att sälja Motörheadtröjor i slutet av nittiotalet.

Själv avfärdade jag länge hårdrockarnas förakt mot tröjposörer som lite tramsigt. Men när massor av osnutna Stockholmsungar började bära Run-DMC-tröjor i vintras (utan att det klassiska hiphopbandet fått en motsvarande musikalisk renässans) blev jag irriterad. Det syntes på barnen att de aldrig hade lyssnat på Run-DMC:s ”Tougher than leather”.

Slutligen finns en viktig tröjregel för artisterna själva. Det är absolut förbjudet för ett band att bära sina egna tröjor på scen. Att artister väljer tryck med andra artister är kreativt (som Madonnas Kylie Minogue-tröja på MTV-galan 2000 eller Dave Gahans New York Dolls-tröja runt 1984). Men musiker som klär sig i sina egna turnétröjor liknar inte rockstjärnor utan roddare. Sajten Metal sucks publicerade nyligen en enkät som slog fast att det enda band som bör tillåtas ha på sig sina egna tröjor på scen är Iron Maiden. Tilläggas bör att Iron Maiden är det sämst klädda bandet på planeten, medan deras tröjor hör till det snyggaste man kan köpa för pengar.