På omslaget till den nya piratskivan "The leak 6" är Lil Wayne blek som en zombie. Han håller i en blodig machete. Bakom honom kryper spökflickan från filmen "The ring" ut ur en tv-apparat. Bilden är ändå inte en bråkdel så obehaglig som Lil Waynes nya singel "Prom queen", det första smakprovet från albumet "Rebirth" som släpps i april. Där gör Lil Wayne rock. New Orleans-rapparens enorma framgångar har gett honom så mycket hybris att han anser sig kunna spela gitarr.
Själv beskriver han "Prom queen" som "totally rock". Jag skulle beskriva den som det sämsta som någonsin producerats i gränslandet mellan rap och rock. Dummare än Limp Bizkits rapmetal, ett mer episkt magplask än P Diddys samarbete med Jimmy Page, i ett lamare tempo än låtarna som Coldplay gjorde med Jay-Z och Kanye West. Över ett saggigt emokomp bräker Lil Wayne om den sexiga tjejen i plugget som inte ville ha honom. Han lyckas vara irriterande, tafatt och debil på samma gång. I refrängen låter han som en tuberkulossjuk Grodan Boll.
Det har gått 23 år sedan Steven Tyler slog sönder väggen mellan rap och rock i videon till Aerosmiths och Run DMC:s "Walk this way". De sistnämnda rapparna gjorde en lika symbolisk video till låten "King of rock" där de klampar in på ett rockmuseum och stoppas av en liten vakt med flaskbottnade glasögon. "Ni hör inte hemma här, killar", säger han och hånskrattar. Run DMC knuffar undan honom och går in på museet där de blir föga imponerade av rockhistorien. De skakar bistert på huvudena när de ser Beatlesperuker, jukeboxar, elgitarrer, en Michael Jackson-handske och tv-skärmar som visar svartvita klipp med Buddy Holly och Jerry Lee Lewis. "I'm the king of rock! There is none higher!" rappar Run DMC över riff som är så tunga att man tror på deras ord.
Kanske borde den där vakten ha pepparsprejat Run DMC så att de höll sig borta från rocken. Jag skulle gärna ha avstått från deras skivor om det inneburit att jag också sluppit Linkin Park, Kid Rock, Bloodhound Gang och alla andra tveksamma korsbefruktningar som gjordes möjliga av trions museibesök. Rock- och popartister som upptäcker rap kritiseras ibland för att exploatera eller tramsa till hiphoppen. I så fall är Lil Waynes nya låt den första som spelats in av en rappare och verkligen lyckas skada rocken. Den våldtar hela genren, vilket med rockens traditionella terminologi låter som något positivt, men blir för den skull inte punkig.
"Prom queen" gör för rocken vad Brian Wilson i Beach Boys var på väg att göra för hiphoppen med sin kalkonlåt "Smart girls" 1991. När den spelades in hade han hjärntvättats av sin terapeut och bestämt sig för att rappa. "My name is Brian and I'm the man, I write hit songs with the wave of my hand", rimmade han i den käcka trudelutten som fick fansen att vilja ta livet av sig. Skivbolaget tog sitt ansvar och stoppade låten. Lil Waynes överordnade på Universal borde göra samma sak med "Prom queen". Men det är för sent.
Lil Waynes nya singel suger så hårt att den framkallar ett vemodigt vakuum. Det känns som om jag aldrig mer kommer att kunna lyssna på rock, som om genren skjutits i sank. Och även om det vore trist så finns en sorts rättvisa i det hela: svarta amerikaner uppfann rocken, då borde de också få avliva den.