Krönikor

Fredrik Strage: Ryssen ska tro att det är Prideparad i alla svenska städer året runt

Låt oss försvara våra gränser med det som skrämmer Putin mest: homosexualitet. Inte lufsande snäll, utan en extremversion som hämtad ur Alf Svenssons mardrömmar.

En sommar gick min släkt och jag ut i skogen för att leta efter döda ryssar. Vi hade med oss spadar, hackor, oxpiska (som jag, efter att ha sett ”Indiana Jones och de fördömdas tempel”, trodde var en arkeologs viktigaste redskap), metalldetektor och en korg med mammas nybakade bullar.

Vi var på väg till Stupussen, en sankmark norr om Gnarp. Morbror Tore hade berättat om vad som hände där våren 1721 när ryska soldater terroriserade Norrlandskusten på Peter den stores order. En grupp ryssar var på väg till Gnarp för att stjäla kyrksilvret men knektarna i den lilla byn Skesta, där min mor föddes 222 år senare, fick nys om saken. De tände en brasa på Vårdberget och sammankallade traktens bönder som beväpnade med svärd, yxor och högafflar satte hårt mot hårt. Alla ryssar jagades på flykten, förutom sju stycken som dräptes och trampades ner i ett kärr.

Vi hittade varken svärd eller skelett under vår expedition till Stupussen (som alltså betyder ”pussen”, kärret, för stupade) men Gnarpsbornas mod fyllde mig med stolthet. Kalla kriget pågick fortfarande och förr eller senare skulle jag också behöva försvara hembygden mot ryssen.

30 år senare är det dags. Dessvärre gjorde jag endast två veckors vapenfri värnplikt på en hobbyverkstad för senildementa. Min uppgift var att hjälpa åldringarna att sandpappra smörknivar. Min militära kompetens är med andra ord obefintlig. Dessutom är jag numera pacifistisk snarare än patriotisk. Jag känner ingenting när jag ser en svensk flagga. Och att döda eller dödas för fosterlandet känns onödigt.

Men när jag läste en DN-artikel om Vladimir Putin började stridslusten likväl att bubbla inombords. ”Grunden för Putinerans ’ryska idé’ är att även det kapitalistiska Ryssland är något fundamentalt annat än väst”, skriver Ingmar Nevéus. ”Onda saker är i detta perspektiv liberal demokrati, full yttrandefrihet och sexuell dekadens.” Exakt de sakerna tycker jag är nödvändiga att försvara till sista blodsdroppen.

Av den senaste veckans misstänkta ubåtskränkningar kan vi dock dra slutsatsen att Ryssland (som förmodligen är skyldiga) tycker att det svenska totalförsvaret är ungefär lika avskräckande som mina sandpapprade smörknivar.En debatt rasar om hur vi ska stå emot diktaturen i öst. Feministiskt initiativ avfärdade härom dagen all typ av väpnat motstånd som patriarkalt. Birgitta Ohlsson sågade i Expressen deras argument under rubriken ”Genusteori biter inte på Putin”.

Och det är sant. Men våra militära resurser biter inte heller på honom. Det enda som tycks skrämma ryssarna på riktigt är vår sexuella dekadens. Därför borde vi sprida propaganda för att få Sverige att framstå som så promiskuöst som möjligt. Likt militarister hämtar inspiration från vikingarna och Karl XII bör vi knyta an till en annan del av vårt kulturarv: myten om den svenska synden.

Ryssen ska tro att det är Prideparad i alla svenska städer 365 dagar om året. Och inte verkliga Prideparader med snälla gays som lufsar runt i Birkenstocksandaler och lyssnar på Laleh, utan en extremversion som hämtad ur Alf Svenssons mardrömmar, en fetischistisk freakshow som gör att Sverige känns alldeles för riskabelt att invadera eftersom dekadensen kan smitta av sig på ockupationsmakten. Temat för Pride 2008 var ”Swedish sin breaking borders”. Samma synd kan användas till att försvara gränserna mot fascism. Ryssarna ska trampas ner i ett kärr av sex.