Jag fyllde femtio förra året och är så pass gammal att tidskrifter betydde mycket för mig under åren jag formades. I sjuttonårsåldern köpte jag på någon loppis i Vingåkerstrakten gamla årgångar av BLM och Lyrikvännen och minns hur jag slukade dem trots att jag varken visste vilka som skrev i dem eller alltid vad artiklarna handlade om. Men plötsligt kunde man slå upp en nedgörande recension av Tomas Tranströmer, signerad en arg Tobias Berggren, och känna hur blodet strömmade till huvudet.
Vad är en tidskrift? Det var nittonhundratalets sätt att skicka en signal genom allt det förstockade. En liten grupp invigda startade en tidskrift så att de fick en anledning att träffas och sedan förvandlade de den till en projektil riktad mot etablissemanget. Häften för kritiska studier! Les Temps Modernes! Die Weltbühne! New Left Review! Bang! Från min egen aktiva tidskriftstid minns jag saligheten när man höll det första exemplaret av det världsförändrande numret i sin hand.
Sedan kom nätet och bloggarna och någonstans har det länge känts som om tidskriftens era är förbi. Men i samma ögonblick som jag sörjde över det brakar det loss en debatt om tidskriften Arena. I måndagens Aftonbladet angrep skribenterna Daniel Suhonen och Dan Josefsson Arena för att inte vara en vänstertidskrift. De anklagar den för att ha fastnat i ett postmodernt träsk där de väsentliga maktförhållandena inte längre urskils. Jag tycker de har rätt i sin kritik; frågor om klimat, välfärd eller klass tycks verkligen tråka ut Arenaredaktionen. Men angreppet blir också litet komiskt: så mycket ilska över en tidskrift som knappt någon utanför Stockholms innerstad läser.
Nej, det är två andra saker som gör mig riktigt glad. Det ena är att de ilskna reaktionerna blev så många. Helle Klein avfärdar från sin predikstol i bloggosfären de tvås gäng som ”sektvänster” och även i Expressen ojas det över tilltaget. Reaktionerna ska uttydas så här: kritikerna rörde uppenbarligen vid en känslig nerv.
Det andra som gläder mig är att energin i angreppet kommer från en annan tidskrift, Tvärdrag, som i dag får betraktas som den allt klarare lysande stjärnan på vänsterhimlen och den är Suhonen redaktör för.
Två tidskrifter i öppet slagsmål. Kan det bli bättre?