Det är ”Nyhetsmorgons” mest plågsamma intervju sedan den famösa tête-à-têten med enmansbandet Nordpolen för ganska exakt tre år sedan, där artisten konsekvent vägrade svara på några frågor om sin musik och programledaren Jenny Strömstedt avslutade med att fräsa ”en annan sak du inte gillar är mat” och lämna över till den generade tv-kocken. Den här gången har ”Nyhetsmorgon”-redaktionen bokat bandet Kriget till studion. Rättelse: de har bokat bandet Krigets ”talesperson” för en intervju. ”Talespersonen” är galleristen Jonas Kleerup. Han sitter i en stol vid ett bord i fräsch björk. Mitt emot honom sitter Jenny Strömstedt i piggt randig jumper och Johan Macéus med morgonledigt uppknäppt skjortknapp. Macéus påannonserar. ”Bas, trummor, och en rätt annorlunda saxofon får man väl ändå säga”, presenterar han bandet. Krigets ”talesperson” nickar artigt.

Jag skriver ordet ”talesperson” inom citattecken, dels för att det är ett så pinne-upp-i-röven-igt koncept att det bär emot att skriva ut det, och dels för att Jonas Kleerup inte har ett skit att säga om Kriget.

Intervjun är fasansfullt lång. Flera minuter. ”Andres Lokko har skrivit att Kriget låter som ett djur som, eh, eh, eh, fortplantar sig”, säger Macéus. Jonas Kleerup tittar ut i luften. ”Andres Lokko är en fantastisk recensent som kan beskriva musik väldigt bra”, svarar han, ”vad tycker ni det låter som?” Macéus är tyst. Strömstedt säger att hon tycker att det låter som instrumentell [sic] growl. ”Vad är growl?” säger Kleerup. ”Det är en sångteknik som man… det är min upplevelse av…” säger Jenny Strömstedt. Samtalet dör igen.

Jag har tittat på det här intervjuklippet flera gånger nu. Det ger mig konvulsioner. Jag mår så dåligt av det att jag måste vrida ned volymen så att det knappt hörs, kika försiktigt mellan fingrarna på bilden, kanske för att jag själv gjort min beskärda del likstela intervjuer med motvilliga indieband under mina år som radioprogramledare. Jag vill aldrig göra det igen.

Jag undrar vad det är för grundläggande problem med svenska medier och svensk musik som gör att alla inblandade parter ställer upp på sådan här skit. Jag gillar ju Kriget, de gör instrumental rå indierock och är svincoola. Jag har inget emot ”Nyhetsmorgon” heller, Macéus och Strömstedt är proffsiga. Jag tror verkligen att alla närvarande vill väl, innerst inne. Ändå är det som att betrakta en val kippande självdö på en strand. Det är så ovärdigt, respektlöst mot allt vad både musik och journalistik innebär. Och dessutom obegripligt. Hur många promille av ”Nyhetsmorgons” tittare har ens ett flyktigt intresse för smal instrumental indierock?

Kan vi inte, för allas vårt gemensamma välbefinnande, bara fatta ett kollektivt beslut om att artister som inte har något att säga helt enkelt håller käften. Att morgon-tv låter dem spela sina låtar och gå därifrån, alternativt bokar Kikki Danielsson i stället som är född att sitta och puttra vid björkbord. Kan vi ha så mycket respekt för varandra att vi bestämmer att det är okej?

Till slut ger Jonas Kleerup upp försöken att vara ”talesperson” och börjar i desperation själv intervjua programledarna: ”Vad lyssnar ni på om morgnarna?” Strömstedt och Macéus tittar ställt på honom. ”Ingenting, på morgonen. Vad lyssnar du på?” ”Jag lyssnar aldrig på musik hemma, nej, ingenting”, svarar Kleerup. ”Vem lyssnar på Kriget då?”, försöker Jenny Strömstedt förvirrat. Och ställer därmed den, för ”Nyhetsmorgons” publik, första relevanta frågan under hela intervjun.

I en tidigare version stod det fel namn på "Nyhetsmorgons" programledare. Detta är nu rättat.