Krönikor

Hanna Fahl: Dags att bestämma sig: Är internet en handelsvara eller infrastruktur?

När ett antal medie­bolag stämmer Bredbandsbolaget är det lätt att tro att det är en fråga om nätpirater. Men det är mycket viktigare än så.

Helt oavsett vilken inställning man har till fildelning, så medför den ett problem – den skymmer fortfarande, ett drygt decennium efter Pirate Bays födelse, alla andra internetfrågor. Fildelning är en lättbegriplig sak för en bred allmänhet att ta ställning till, för eller mot. Upphovsrätt går att förkroppsliga: den fattiga kulturskaparen som rånas på sin konst å den ena hårdragna sidan, tonåringen som stäms av giriga filmbolag för att ha laddat ned en Hollywood­rulle å den andra. Nidbilden av deras respektive arméer: hala lobbyister mot krustiga piratanarkister med sysadmin-skägg.

Ett antal film- musik- och tv-bolag stämmer nu Bredbandsbolaget för att kräva att man blockerar piratsajter som Pirate Bay och Swefilmer. På ytan verkar det här vara ännu en kamp om fildelning. Det är tacksamt för mediebolagen; det är svårt att piska upp någon bred allmän opinion som ställer sig på de frasiga anarkistskäggens sida.

Men den verkliga frågan är mer komplex. Den handlar om hela internet, och är svårare att göra personlig och begriplig. Att lägga ansvar för innehåll på nätleverantörerna tangerar debatten om nätneutraliteten som just nu rasar i både USA och EU, om huruvida bredbandsleverantörer får prioritera visst innehåll – säg, Netflix – mot betalning, och ge dessa data företräde. För användaren betyder det att allt annat på nätet tar längre tid att ladda, att innehållet på internet dikteras utifrån privata vinstintressen.

Intressant nog skrev vd:arna för SVT, TV4, SBS Discovery och MTG TV – fyra av bolagen som ligger bakom stämningsansökan mot Bredbandsbolaget – för bara ett par veckor sedan ett gemensamt öppet brev till regeringen om vikten att värna just nätneutraliteten i Sverige. ”Vi mediebolag har alltid varit anhängare av ett starkt, öppet och fritt internet”, står det, ”om internet alltmer stängs in kommer det att vara oerhört svårt att återskapa öppenheten”.

Förutom när öppenheten hotar den egna affärsverksamheten. Då kräver man att just de där bredbandsleverantörerna vars neutralitet man är så mån om, ska värdera internets innehåll. Det specifika fallet med piratsajter är ett undantag, tycks man mena, och alla medel är tillåtna för att stoppa dem.

Det finns förmodligen många som håller med. Piratkopiering är olaglig, varför inte hindra den? Men kärnfrågan är huruvida vi ser internet som handelsvara eller infrastruktur. Svaret borde vara enkelt; internet är samhällets viktigaste transportväg för information. Man kan till och med argumentera för att internet borde vara en del av den offentliga sektorn, att jämföra med allmänna vägar. Att stämma bredbandsleverantörer för att stoppa fildelning är som att försöka komma åt rånare genom att förbjuda vägar där de ibland kör med stöldgods i bakluckan – missriktat, ineffektivt och drabbar oss alla.

Vem ska få diktera villkoren för en av samhällets viktigaste infrastrukturer? Det är vad vi borde prata om. Vad skulle en dom som tvingar Bredbandsbolaget att blockera vissa sajter innebära i förlängningen? Vem ska bedöma sajters laglighet? Ska nätleverantörerna hållas ansvariga för att sköta filtreringen, och var går gränsen? Det säljs plagierade handväskor på e-bay, är det ett skäl till blockering, eller är det bara sajter som storföretag hotas ekonomiskt av och driver processer mot som räknas? Vi måste se bortom den tiotusende infekterade debatten om upphovsrätt och piratism för att föra den diskussionen. Bakom skäggen döljer sig en av samtidens allra viktigaste demokratifrågor.