Warner som äger rättigheterna till ”Veronica Mars”-serien har inte velat satsa på en långfilm. Men förra veckan drog serieskaparen och huvudrollsinnehavaren i gång en insamling.
Jag donerade sexhundra kronor till insamlingen för att möjliggöra en svensk animerad serie med titeln ”Paco the Judo Popcorn”. Jag menar, vem vill inte få följa en liten popcornkärna som när han blir arg poppar till en fluffig vit judosparkande kampsportspopcornhjälte som försvarar köket mot den onda överblivna moroten? I övrigt har jag inte varit någon stor användare av Kickstarter; den största av de ”crowdfunding”-sajter som administrerar insamlingar för att stödja kreativa projekt. Men jag kommer att skänka pengar till ”Veronica Mars”-filmen.
”Veronica Mars” sändes som tv-serie i tre säsonger och är bland det bästa jag någonsin sett. Fortfarande, sex år senare, kan jag drabbas av avgrundsångest vid tanken på att Veronica (tonårig detektiv spelad av Kristen Bell), Logan (kärv tonårskille spelad av Jason Dohring) och deras komplicerade kärleksrelation inte existerar på riktigt.
Det har pratats om en uppföljarfilm ända sedan dess. Serieskaparen Rob Thomas har velat göra den, skådespelarna har velat vara med, men Warner som äger rättigheterna har inte velat betala. Det vill de fortfarande inte. Så förra veckan drog Rob Thomas och Kristen Bell i gång en Kickstarterinsamling. Målet var två miljoner dollar (knappt tretton miljoner kronor); med så mycket pengar i ryggen hade Warner lovat att göra filmen. Fyra timmar tog det. Fyra timmar, femtiotusen fans som donerade, två miljoner dollar, och plötsligt har den sex år gamla drömmen gått i uppfyllelse (med råge, insamlingen närmar sig nu det dubbla).
Det är första gången en film i den här storleken har finansierats via Kickstarter. Många, både fans och kreatörer, har vädrat morgonluft. Betyder det här nytt liv även för andra fanfavoriter som ”Firefly” och ”Deadwood”? Är crowdfunding, som länge fungerat utmärkt i liten indieskala, även en hållbar ny affärsmodell för Hollywood, och kan det i så fall leda till ett roligare filmutbud?
Men det finns tveksamheter kring modellen också. När ”Veronica Mars”-filmen väl är färdig och går upp på biograferna är det megaföretaget Warner, inte de femtiotusen privata mikrofinansiärerna, som får vinsten. ”Så ska nästa Kickstarterkampanj betala Warnerchefernas löner?” twittrade Hollywood Reporter-skribenten Tim Goodman syrligt.
Det finns flera sätt att se på saken. Visst sticker det i ögonen när allt ekonomiskt risktagande, hur få dollar det än må handla om per person, hamnar hos de enskilda konsumenterna medan filmbolaget kan luta sig tillbaka och håva in tack vare en hängiven fanskaras välvilja. Å andra sidan skulle en film som ”Veronica Mars” aldrig någonsin bli gjord utan fanfinansieringen, och man kan argumentera för att Kickstarterdonationerna inte är annorlunda än biobiljetter, bara köpta i förhand. Den som donerat får också något för pengarna, allt från en plansch till en skådespelarroll i filmen beroende på summa. Och det är svårt att se hur Hollywood skulle kunna sätta crowdfunding i system. Antalet tänkbara projekt med tillräckligt stort fan-stöd är få; en ny ”Transformers” skulle knappast engagera tittarna tillräckligt mycket.
”Paco the Judo Popcorn” har inte blivit verklighet än, trots att det gått två år. Jag är inte särskilt besviken, popcorntröjan jag fick får helt enkelt vara värd de 600 kronorna. Och ”Veronica”-filmen kommer att göras. Inspelningarna börjar i sommar. Logan och Veronica kommer att mötas igen, och för mig personligen är det, tveksamheter till trots, värt några hundralappar i Warnerchefernas ficka.