Någonting har hänt: socialdemokraterna gör kulturen till en valfråga. Kultur- och konstpolitik har aldrig legat högt på något partis dagordning, men i går gick Socialdemokraterna ut med ett pressmeddelande där de anklagar den sittande regeringen för passivitet och lanserar en egen, offensiv kulturpolitik för vår krisdrabbade tid. Där regeringen föreslår fler utredningar, ”storsatsar” socialdemokraterna med ett tiopunktsprogram för ökad tillgänglighet och en budget som slår regeringens förslag med 2,5 procent.
När man sedan läser de två motioner som utgör socialdemokraternas motförslag till regeringens budget- och kulturpropp krymper det tunga artilleriet en aning och motsättningen mellan regeringens och Socialdemokraternas kulturpolitik kan sammanfattas med en rad ur ”Annie get your gun”: allt ni kan göra kan vi göra bättre.
I de stora frågorna finns det, nu som tidigare, en samstämmighet över de partipolitiska gränserna. Socialdemokraterna stöder således förslaget om regionalisering, den så kallade portföljmodellen, och håller med om att den behöver utredas mera, men vill inte avveckla Rikskonserter innan utredningen är klar. De är, föga förvånande, minst lika förtjusta i arbetslinjen som regeringen och vill därför införa rot-avdrag för kulturfastigheter och utöka stödet till de så kallade allianserna, som ger konstnärer anställning mellan olika uppdrag. De vill utreda hur den så kallade statliga inkomstgarantin till konstnärer kan reformeras, i stället för att som regeringen lägga ner den och omvandla den till stipendier. De är också överens med regeringen om att skolan, de kreativa näringarna och digitaliseringen av kulturarvet behöver stöd och uppmärksamhet, liksom att kultur främjar folkhälsan.
Och skillnaderna? Socialdemokraterna vill behålla det kulturpolitiska målet att motverka kommersialismens negativa verkningar. De vill inte inrätta en ny analysmyndighet och de vill inte inskränka stödet till kulturtidskrifterna så att endast tidskrifter som ägnar sig åt konstkultur i snäv mening skall få stöd. Det är tre punkter som ger Socialdemokraterna fördel i slaget om den bästa kulturpolitiken. Men frågan är om det krävs fortsatt ekonomisk kris för att kulturen verkligen skall bli en valfråga.