I dagarna är det ett år sedan Lehman Brothers gick i konkurs. Då var det många som trodde att det var början på slutet för kapitalismen; nu hörs helt andra profetior: krisen är över, pengarna flödar igen, leve kapitalismen. Men inte i skönlitteraturen. I den har pengar alltid varit av ondo, konstaterar Die Zeits ekonomidel som tagit sig för att skärskåda kapitalismen ur en rad aspekter, däribland vad den gör med människan. Pengar korrumperade långt före kapitalismen, redan antikens författare klagar över deras onda makt, Ovidius berättar i sina ”Metamorfoser” om mannen som bad gudarna att allt han rörde vid skulle bli till guld. De biföll hans önskan och förvandlade även brödet han stoppade i sin mun till oätlig metall. Girighet är en dödssynd och den girige är en föraktlig figur i Molières komedi. Medeltidens Doktor Faust sålde sin själ till Djävulen, hos Goethe är han en tidig kapitalist och tillväxtoptimist vars högmod får sitt rättmätiga straff.
Den svenska litteraturen utgör i det här avseendet inget undantag från den europeiska regeln: med kapitalismen blir pengar det stora ämnet i 1800-talets roman och dramatik. Där kryllar det av ockrare, pantlånare, förskingrare, otrevliga krösusar och unga män som går vilse i jakten på pengar.
Bildning är en tillgång för en ung kvinna, men ett rikt arv kan lätt bli en kvarnsten runt hennes hals. Victoria Benedictssons första roman, som handlar om ett äktenskap, heter kort och gott ”Pengar”, en säljande titel vid 1800-talets slut. Endast undantagsvis, och numera nästan bara i triviallitteraturen, kan pengar till sist, när den fattiga flickan har fostrat den rike förföraren till god äkta man, bringa lycka.
Den debatt som uppstått kring pseudonymen Lars Kepler skulle vara helt obegriplig på börsen men är självklar i den litterära offentligheten. Pengar och god litteratur passar inte ihop. Det är något misstänkt med seriösa författare som tjänar pengar och rent av fult att skriva för att tjäna pengar. Nej, författarskapet är ett kall som skall utövas under stora uppoffringar. Få vågar på den stående intervjufrågan ”Vad är det som driver dig?” svara som Slas: ”Jag brukar klistra upp räkningarna på skrivmaskinen.” Många drömmer däremot i tysthet om att skriva en bok som säljer så bra att de kan utöva sitt yrke och skriva ett par böcker till utan att behöva bekymra sig om försörjningen.
Och om någon kollega lyckas är det svårt att undvika en annan dödssynd, avunden.