Söndagskrönikor

Jan Arnald: Hela svininfluensadiskussionen döljer det viktiga. Det som är det reella hotet.

Publicerat 2009-11-23 10:35

10 kommentarer
0 Bloggar

Söndagskrönikor

Jag sitter just nu och skriver en deckare (och har gett upp tanken på att i mitt inre kalla det ”kriminalroman”). Det innebär att tidstecknen formligen vräker sig över mig – och att jag förmodligen också är en aning paranoid just nu.

Miljön, Obama, finanskrisens alla aspekter, Lissabonfördraget, socialdemokratins förfall, Sverigedemokraternas tillväxt, Stockholmsprogrammet, FRA-lagen, Kinas förvandlingar, maffians omärkligt tilltagande makt över Europa, bankirernas bonusar mot alla odds. Det är mycket nu.

Och så hittar jag den perfekta bilden av vår tid. Svininfluensan.

Myndigheterna har förgäves försökt få oss att tänka bort svinen. Det heter officiellt ”Den nya influensan” och ingenting annat. (Vilket i sig naturligtvis tyder på en absolut brist på historiekänsla – när är den inte längre ny?) Folket har ignorerat uppmaningen – ”folkuppror” – och håller fast vid svinen. Vilket antagligen säger en hel del om ”branding”, om marknadsföringens a och o: Först till kvarn får först mala.

Men allt det här döljer det viktiga. Faktum är att hela svininfluensadiskussionen – hela svininfluensan, om man ska vara noga – döljer det viktiga. Det som är det reella hotet.

Det har vi å andra sidan känt till ganska länge. Men hotet har varit vagt, inte riktigt tydligt uttalat. För många ”kanske” och ”troligen”. För många vetenskapliga reservationer. Inte medialt nog. Det är klart att vi ska ta penicillin om det gör oss friskare snabbare. Andra människor får stå för mänsklighetens generella väl och ve. Jag själv behöver bli frisk och jag behöver det nu.

Jag, nu. Vår tids credo.

Men lyssna noga på den här formuleringen: ”Om tjugo år är risken stor att vi lever i ett samhälle utan fungerande antibiotika. Då kan infektioner som blodförgiftning och hjärnhinneinflammation oftare leda till döden. På längre sikt kommer den ökade dödligheten enligt en uppskattning att leda till att medellivslängden minskar med tio år i Europa.”

Det skrev Anna Bratt i DN häromdagen (17/11). Och får inte den formuleringen hela svininfluensafrågan att framstå som en västanfläkt i en orkan? Ska vi eller ska vi inte vaccinera oss?

Glöm det. Det du ska göra är att inte ta antibiotika i onödan. Du själv kanske blir lite sjukare lite längre, men du kommer förmodligen att göra en liten, liten insats för dina barn och barnbarn. Men vill du verkligen det? Finns över huvud taget en tid så långt in i framtiden för dig?

Jag tar det en gång till: ”På längre sikt kommer den ökade dödligheten enligt en uppskattning att leda till att medellivslängden minskar med tio år i Europa.”

Men då kanske du redan är död. Och då spelar det ju ingen roll.

Jag vet inte om man egentligen kan skylla på kvällstidningarna. Kanske fångar de bara – som de själva påstår – en tidsanda, en redan befintlig atmosfär. Tevekändisarna som får sina femton minuter och sin alldeles egna löpsedel bara för att glömmas bort nästa dag – tänk om det faktiskt är så vi tänker i dag. ”På längre sikt” blir ett lösenord för att inte bry sig. Allt utspelar sig här och nu och bara för mig. Det vidgade perspektivet – historien och framtiden – blir för jobbigt att hantera, hamnar utanför den egna, snäva horisonten.

Vår tid översvämmas av vad vi kanske kan kalla perspektivblockerare. Kanske är de nödvändiga för att vi ska uthärda nuet. Men de gör också nuet till framtidens värsta fiende. I stället för dess allierade.

På så vis är svininfluensan oerhört välkommen. Ett hot här och nu, mot just mig och mina barn, som kan blockera bort det oerhörda perspektivet. Det som säger att snart – när mina barn får barn – är det dags för bakteriernas revansch. Då kommer sjukdomar som vi nu bara ruskar av oss att bli livshotande.

Hur hanterar vi egentligen ett sådant perspektiv? Det finns liksom överallt – socialt, klimat- och miljömässigt, och nu också sjukdomsmässigt. Det diffusa hotet. Det där långsiktiga som vi inte riktigt vill ta tag i. Som vi väljer att blockera bort. Med vad det än kan vara i samtiden som förmår skymma sikten. Som lyckas avlägsna klarsynen. Jag tror det förklarar vår förkärlek för en imbecill underhållning som vi egentligen sedan länge har vuxit ifrån.

Jan Arnald

kulturdebatt@dn.se

Läs mer: Martina Lowden: Försök inte illustrera Marcel Prousts romankonst – för då kan det gå så här.

Kommentarer(10)

Visar 1-10 av 10. Per sida:

"Väsentliga delar av den moderna sjukvården hotas av resistenta bakterier som till stor del uppkommer av att antibiotika används slarvigt."Ja det kunde man läsa på DN.Debatt den 8 jan. i år.Hoppas du Lasse förstår hur allvarligt läget är.

Marie Lind, 23:47, 28 november 2009. Anmäl

Javisst men när nu antibiotikan finns så är det väl bäst att använda den på ett vettigt sätt dvs. när den verkligen behövs och inte i onödan, eller hur...?

Frågvisa Anna, 06:13, 28 november 2009. Anmäl

Det är inte länge sen det inte fanns någon antibiotika och livslängden var tio år kortare. Men inte var det någon som gjorde sak av detta förhållande. Tvärtom levde man ett liv i tämligen lugn harmoni utan den ångest som präglar nutidens människor.

lasse, 22:35, 27 november 2009. Anmäl

Redan på 1960-talet visste man att antibiotika, fel använd, skulle ge den resistens, som nu uppkommit. Varför inte vidta åtgärder i tid? Har själv aldrig använt antibiotika vare sig för mig själv eller mina barn annat än i yttersta undantagsfall och det är ju så det ska vara. Antibiotikan ska sparas till de fall, där den verkligen är oumbärlig.

Farmor, 20:42, 26 november 2009. Anmäl

Jag. Nu. Det säger väldigt mycket. Inte minst att vi lider av en viljestark historielöshet framförallt i Sverige. Vi vägrar se att vi har en historia, och då blir det extremt svårt att se en framtid. "Att leva i nuet" har blivit felvridet till "att inte ta hänsyn till något annat än nuet".

Nic, 14:02, 26 november 2009. Anmäl

Du och jag ser samma saker, Jan. Skönt, trodde bara det var jag ett tag. Jo, man kan självklart skylla en del på media. De säljer ju för att vi ÄR lättpåverkade varelser. Gillar inte den nya samhällsandan alls. Den är kommersialiserad. Människan blir ett medel inte ett mål i sig. Det är farligt, för det är lögn. När vi börjar tro på lögner blir vi farliga för både oss själva och varandra. Vi kan den storyn, Bibeln visar den och många epos behandlar människans högmod. Det går ohjälpligt före fall. Varje dag behöver vi uppbåda villighet; att bara för idag vara ärliga och ödmjuka. Bara för idag... Vi mår bäst tillsammans, i fred. Och långsiktighet är ett vackert ord.
Kramar,
Anna

Anna, (Webbsida) 18:14, 24 november 2009. Anmäl

Mycket bra artikel av en "deckarförfattare"!
Är det inte så att allt som inte är underhållning eller reklam går fetbort i denna tidsandan?
Jan, jag ska läsa någon av dina böcker. Vilken ska jag börja med?

Anders H., 10:23, 24 november 2009. Anmäl

Ja vi glömmer lätt de verkligt stora hoten. Som det här med de resistenta bakterierna som vi nu hotas av för att vi använt för mycket antibiotika... Och så det här med miljön förstås som vi förstör alltmer.....

Marie, 09:14, 24 november 2009. Anmäl

Det här var den bästa artikeln jag läst på länge!

Christian, 19:38, 23 november 2009. Anmäl

Imbecill underhållning? Vuxit ifrån? "Spänningslitteratur"? Deckarromaner?

Tull, 13:49, 23 november 2009. Anmäl