Det sägs att man inte tittar på tv på somrarna, och det stämmer säkert, eftersom det inte finns något att titta på.
Det har blivit lite av en tradition att jag brukar reprisera en av förra sommarens krönikor, helt i linje med tv-kanalernas reprisfrossa. Tv-världen indelas som bekant i säsonger; vårsäsongen tar slut sent i april, höstsäsongen drar i gång i mitten av september. I fyra fem månader har man inget att komma med.
Vissa år räddas man av ett fotbolls-VM eller ett friidrotts-EM (börjar på tisdag i TV 4).
Det sägs att man (vi alltså) inte tittar på tv på somrarna, och det stämmer säkert, eftersom det inte finns något att titta på. Ännu har ingen tv-kanal laddat en hel sommar med bra tv – till dess gäller den gamla sanningen.
Kreativiteten räcker inte för ett helt år. Tv-branschen är extremt krävande och det kräver extrem ledighet – minst 16–20 veckors uppladdning.
”Lotta på Liseberg” är förvisso lite mer Ullared, jämfört med ”Allsång på Skansen”, om ni förstår vad jag menar. Och först efter ett tag fattar man ju hur genialt det är: Lotta – och Lotta?! Är ni med? Hon lottar ut grejer, Lotta. Capish?
Jobbar man med sådana maximala undertexter måste man nog då och då få bli helt nedsövd, hjärnan inte är skapt för den typen av utmaningar.
Efter Almedalsveckan (pust-pust vad jobbigt det Var!) har också politiken tagit semester. Hur det går till? Jo, politikerna lovar journalisterna att man inte gör några ”utspel” under de närmaste veckorna. Och journalisterna lovar att inte ställa frågor under samma period. Valrörelsen är ännasom schemalagd. Det är inte jaktsäsong för tillfället.
Då är det lättare att prångla ut polisnyheter till allmänheten, lagom med detaljer om brott som begåtts. I veckan avslutades rättegången mot den förre länspolismästaren, och så väcktes åtal i det så kallade helikoptermålet.
Som vanligt fanns det inget att granska, inga frågor som trängde sig på, man prånglade ut polisens och åklagarnas versioner. Om rättegången och åtalet mot den före detta polismästaren vågar ju ingen ställa en kritisk fråga – då blir man ju per automatik anklagad för att stå på polismästarens sida. Samma attityd när det gäller helikoptermålet: nu basunerade varenda nyhetssändning ut polisens version, det vill säga att polisen redan visste att brottet skulle begås, att man avlyssnat brottslingarnas telefoner i evigheter.
Jo, polisen visste allting. Hela tiden. Förutom två saker: de visste inte när de skulle göra det, och inte var.
På samma sätt vet polisen till exempel att någon kommer att köra för fort i morgon, fortaste som finns! Och att det kommer att vara en bil! Som journalist blir man helt enkelt otroligt imponerad.
Fall granskas i princip aldrig när de är aktuella, vad skall då Hannes Råstam göra om tio år?