Billiga påhopp på SD. Det är påklistrat och det uppfattar givetvis tittarna. Det ger
absolut ingenting politiskt. Tur att vi har KGB.

Riksmötets öppnande i tisdags rönte ovanligt medieintresse, oftast är det bara sjuka och pensionärer som har tid att spana in tv-sändningarna och högtidligheterna. I år tror jag att ovanligt många tv-apparater på arbetsplatser runt om i landet stod på. Och dramatiken fortsätter. Intresset är stort, och hoppingivande.

Plötsligt kan man se Maria Wetterstrand på Aftonbladets löpsedel, trots att någon i ”Doobidoo” stukat foten – och det så sent som förra sommaren!

Tyvärr inga livebilder från Storkyrkan, särskilt tråkigt med tanke på att vissa politiker efteråt liknade några av SD-ledamöternas aktion vid ett militäriskt uttåg. Hade de inte lämnat sin arsenal i vapenhuset?

Indignationen efteråt svämmade nästan över. Här fick man en gratischans att redan från början sopa till Sverigedemokraterna – och det för C i uppförande. ”Man gör inte så här i detta landet, och absolut inte i kyrkan.” Nja, det kändes rätt billigt, till och med för att vara ett påhopp på SD – har vi ändå inte alla en känsla av att det krävs något kraftigare?

Partier och medier har i åratal diskuterat ”hur man skall förhålla sig”. Under tiden har man missat att förklara kärnfrågan: den svenska modellen när det gäller flyktingpolitik och arbetskraftsinvandring. SD har utan problem, oemotsagda, fått förklara sin aversion.

Människor har ingen kläm på den svenska hållningen, eftersom de aldrig bjuds in i den diskussionen. Och varför bjuds de inte in i den diskussionen? Jo, därför att politiker och medierna är livrädda för att allmänheten skall tycka fel sak.

Man måste förklara vad en human flyktingpolitik är, det känns som om det bara är Svenska kyrkan som jobbat strategiskt och långsiktigt med den frågan. God bless. Man måste förklara hur det skulle se ut i landet – och hur det kommer att se ut – utan arbetskraftsinvandring. Man måste förklara varför man sjunger globaliseringens lov, men utelämnar vissa effekter.

Nu leder hela mediernas och politikernas indignationskampanj till att demoniseringen fortsätter – varenda SD-ledamot måste ha livvaktsskydd. De står i tv och säger att man inte ens vill äta vid deras bord – i det perspektivet blir ju plötsligt också det där uttåget något annat. På valnatten skulle Lars Ohly leka politisk hårding och vägrade sminkas i samma loge som Jimmie Åkesson. Så otroligt larvigt.

Det är påklistrat, och det uppfattar givetvis tittarna. Det ger absolut ingenting politiskt. Ohly hade ett helt kamerateam på sin sida. Varför inte kliva på och ta en diskussion där i sminket?! Jag tycker det var en talande bild.

Det är tur att vi har KGB som kan reda ut saker och ting ibland. KG Bergström ledde den lilla diskussionen efteråt i riksdagens andra kammare. Han är en mästare på att sortera i sina program, veta vem som skall få vad, när det är nog och dags för nästa gäst – och en helt överraskande fråga.