I fredags kväll stod Socialdemokraternas Carin Jämtin i tv och sade att hon och det verkställande utskottet hade stort förtroende för Håkan Juholt. Igen. Där satt vi med tv-myset och trodde väl att hon faktiskt menade vad hon sade.
Vid lördag lunch avgick Håkan Juholt. På en direktsänd presskonferens i en galleria i Oskarshamn sade han att han kände starkt stöd.
Politiska kommentatorer menade att det var ett slags kohandel, Juholt skulle gå frivilligt, om han fick stöd.
Och så undrar statsvetare och forskare, politiker och experter, hur det kommer sig att förtroendet för politikerna minskar i allmänhet, och för socialdemokratin i synnerhet. Det har pågått ett 25 år långt seminarium om den här frågan. Dygnet runt. ”Vi förstår inte, vad är det som händer med väljarna?!”
Man behöver knappast vara en politisk Einstein för att förstå varför. Fråga någon där i tv-soffan som sett hela spektaklet rulla ut i rutan i helgen.
Det var en toppning som hette duga efter månader av mörkläggning och bluffstopp. Förtroende? Någon måste skämta aprillo. För vem och för vad?
Senare på lördagseftermiddagen sade Karin Åström (hon hejar på Håkan), distriktsordförande i Norrbotten, följande till SVT Rapport: ”Det börjar passera en gräns medialt. Det liknar ingenting annat. I ett historiskt perspektiv kanske vi landar i 1500-talets Sverige och häxjakt.”
Bra höjd på diskussionen där, Karin. Medierna har förföljt och politiskt avrättat Håkan Juholt. Vilken politisk insikt, efter tio månader av politisk förvirring och vilsenhet, och ett klantande som varit monumentalt. Karin Åström tog flyget hem till Norrbotten, besviken. Jag tyckte att hon helt perfekt, ännu en gång, visade på att politisk självkritik inte varit högsta mode bland ledande socialdemokrater.
Man använder medierna, man utnyttjar varenda liten chans man får för att synas i tv, man använder, som Carin Jämtin, tv och journalister för att få ut rena politiska lögner. Varför skall man komma undan med just den lögnen?
Media försöker desperat få ordning på vad som är sant eller falskt, ett simpelt utspel eller en uppriktig politisk vilja. Jag tycker att både SVT och TV4 gjort jobbet under det här långa uppslitande maktspelet, kanske har de till och med lite för ofta varit alltför försiktiga. Jag saknar den riktiga spetsen, till och med tuffare politiska kommentatorer.
Att skylla sina politiska misstag på medierna är mer än ohederligt. Vad är det under de här månaderna som medierna inte skulle ha rapporterat om? Det tycker jag Karin Åström skall sätta sig ner och fnurra på. Håkan Juholt har i stort sett varit med i varenda prat- och underhållningsprogram i tv, och där har han koncentrerat sig på att formulera hur viktigt det är för demokratin och medborgarna att förtroendet för politiken och politikerna förstärks.
Jag säger som Brecht: Om ni tycker att folket sviker, när folket trycker på, så skaffa er ett nytt folk som ni kan lita på.
Medierna gör ofta ett misstag, vi silar mygg och sväljer kameler, vi låter oss bli manipulerade och vi rusar alltför ofta åt samma håll. Men för tuffa?
Knappast.
Håkan Juholt avslutade med att säga att han föddes som socialdemokrat och skulle dö som socialdemokrat. Meningslös retorik, ända in i kaklet.
Dags för godsägaren att göra politisk comeback?