”Danne & Bleckan – från ingenting till någonting” görs direkt för SVT Play. Det är ett lyckat exempel på att gårdagens gemensamma myskvällar aldrig kommer tillbaka.
Det går att titta på ”Danne & Bleckan – från ingenting till någonting” även om du inte har tillgång till SVT Play, men då får du vänta till cirka 00.40, fredagsnätter, i SVT 2.
Det är lite synd om tittarna.
”Danne & Bleckan – från ingenting till någonting” är nämligen något av det bästa man kan se på tv just nu. Ett nytt femtonminutersavsnitt läggs ut på SVT Play varje onsdag.
Danne och Bleckan (Daniel Eriksson och Anders Bleckhorns) är två killar som driver en tatueringstudio i Högdalen, Salong Betong. Art89 Television, som gjort serien för SVT, låg också bakom den framgångsrika realityserien ”Rebecca & Fiona”.
Om ”Rebecca & Fiona” var livet från den lite glättigare och lättsammare delen av tillvaron så är ”Danne & Bleckan” mer en rapport från randen till avgrunden. Eller åtminstone från baksidan.
Mellan varven är det rätt soligt där också, här finns riktig, stark vänskap, lyckliga barn och lyckliga pappor, framgång och succé – i bakgrunden alltid ett oroväckande dovt muller. Jag tror att det är Bleckan som berättar om sin uppväxt och barndom, han säger att han inte minns någonting från den som var värt att komma ihåg, ingenting som var roligt eller bra. Inte ett enda litet enstaka ljus, eller minne.
Normalt sett skulle man känna sig lite skeptisk. ”Jo, men någonting litet enda ...?”
Nej.
Utan minsta anfäktelse berättar han bara rätt upp och ner, det är som att få en fet smäll rakt in i mellangärdet.
Utifrån endast ett avsnitt och femton minuter är det givetvis svårt att få överblick, men redan i första delen har man planterat mycket som jag antar skall få växa ut i kommande avsnitt. Och här finns många luckor att fylla i, många frågetecken som skall rätas ut. Man vill omedelbart se mer, helst allt.
Det är också en extremt snygg och effektiv produktion, jag tar risken att kalla berättandet för både vackert och poetiskt; både bilden och texten är tät som bra poesi, fint fotograferat, klippt och musiksatt.
Jag tror att Art89 Television får kånka hem rätt många bucklor och pokaler också för denna produktion.
SVT Play ligger en bit före TV 4 Play, med den fördelen att allt är gratis – TV 4 tar betalt för den fulla tjänsten, även om det också här går att titta utan att bli skinnad.
Det som gör det särskilt attraktivt med TV 4:s betaltjänst är ju att man slipper reklamen, och hur många av oss är inte beredda att betala för den ynnesten?!
Däremot är inte överblicken på respektive sidor särskilt bra, och informationen kring programmen ofta rent undermålig. Det blir lite för mycket brädgård, ett lager som man inte bryr sig så mycket om. Tittarna älskar den här funktionen, kanske mer än tv-kanalerna?
Det är givetvis smart, och helt rätt, att producera tv direkt för nätet och playfunktionen, tittarna får mer och mer konsumentmakt, även om det går långsamt. Vi får tv där vi vill ha den. Och när vi vill ha den.
Givetvis finns det en orättvisa inbyggd i denna framtid: alla är inte uppkopplade, inkopplade, påkopplade, trots att nu alla inom tullarna tror det.
Alla kommer inte att ha förmånen att kunna köpa sig fria från reklam till exempel.
Och kommer vi någonsin igen få tillbaka den fina mysiga lördagskvällen med hela familjen framför tv:n? Förhoppningsvis inte. Det där är en illusion vi i den svartvita tv-generationen fortfarande älskar att sprida kring oss. Hur mycket mys var det, handen på hjärtat?