Det blev en lysande intervju för att hon gav fan i dem.
Det gick alltid rykten om Jakob Hellman: Någon påstod att han var spärrvakt vid Odenplan, han var gatumusiker i Lund, han hade försvunnit utomlands med en religiös sekt. Och alla ville ha den där intervjun med honom. Vad hade hänt? Hur kunde han avstå från allt det som nästan alla andra skulle offrat en arm för? Han hade gjort den kanske största svenska popplattan någonsin – och sedan lagt av. Ingen ville riktigt tro på det.
En natt träffade jag och en kollega honom på ett obskyrt hak vid Mariatorget, några år in på 90-talet. Vid roulettbordet lade vi våra sista slantar och satte in all kraft som återstod för att övertala honom: Ge oss en intervju, snälla?
Det blev ingenting.
Inför sin comeback på ”Allsång på Skansen” i tisdags dominerade han medierna i flera dagar. I Rapport var hans comeback en av huvudnyheterna.
I dag är jag glad att jag slapp intervjua honom – att möta en person som helst av allt vill vara någon annanstans är ett skräckscenario för alla journalister. Man blir otroligt stressad. Och varför skulle man över huvud taget bry sig …?
Ann-Britt Ryd i ”Gomorron Sverige” gjorde en av de bästa intervjuerna jag sett på länge i tv. Hon skulle få i gång ett samtal med Jakob Hellman, som inte ville samtala, eller inte riktigt visste hur man gjorde – han var ovillig, nervös, kliade sig i ögonen, skrapade sig på halsen, ett tag raspade han rätt friskt på sin mikrofon – de flesta i Ann-Britt Ryds situation hade gått upp i limningen. Men, hon satt bara där, hetsade inte upp sig, höjde inte rösten, bara fortsatte att försynt fråga lite om livet och plattan och turnén – och till sist hade hon honom på plats.
Det blev ingen bra intervju för att Ann-Britt Ryd ställde så bra frågor, det blev en lysande intervju därför att hon gav fan i sina frågor och lyssnade i stället. Jakob Hellman var nervös för frågorna, men mådde bra när någon lyssnade. Det var ett skolexempel.
Tidigare på dagen hade jag blivit uppringd av TT Spektra som ville att jag skulle uttala mig om orsakerna till ”Allsång på Skansens” dåliga tittarsiffror, jag blev bokstavligt talat tagen på sängen, minns inte vad jag sade. Jag tror däremot att ”Allsång på Skansen” blir en valfråga!
Minns däremot att jag i mitten av juli skrev om att ”Allsång på Skansen” struntar i sina kärntittare och i stället vill nå ”de unga”. I tisdags var det verkligen ”Disko på Skansen”! Ser de inte det problemet själva, efter den sändningen, ja då kan ju ingen någonsin nå fram till den redaktionen.
Visst hade man rullat in Gösta Linderholm, men han hade också känt sig föranledd att poppa upp sin gamla dänga. Det var dessutom ovanligt många som borde göra annat än sjunga som blivit kallade till denna sändning. Anders Lundin fick klinka lite med sin fru, det är säkert platta på gång.