Jag har kanske fastnat i något, kanske till och med blivit lämnad ensam, blivit frånåkt – inte utan anledning i sådant fall. Man får ta konsekvenserna.

Men jag tar det igen: Vad är modern tv? Och vilka gör den?

Någon sade lite skämtsamt om Dagens Nyheter: att man desperat försöker göra en tidning för dem som inte bryr sig – men struntar i dem som faktiskt läser den. Alla jagar de unga läsarna. I den jakten vill man gärna te sig modern.

Det finns något mer än en skojig vändning i den analysen. Det gäller kanske i än högre grad Sveriges Television. Det gäller också Expressen, Aftonbladet, Svenskan; Trean, Fyran, Femman. 40-talisterna ger sin ungdom en sista chans före pensionen.

Nota bene: Ger sin egen ungdom en sista chans. Det är deras idé om modernitet och ungdom som man försöker förverkliga. Det är deras 40 år gamla modell – minus politik. Projektet lanserades för minst 10 år sedan, nu ville man också visa sig duktig på en bra kommersiell produkt, man ville hänga med. Man ville i alla fall vara först bland dem som var allra sist med att sänka sitt eget ungdomsprojekt.

Det är en medveten misstolkning av Strindbergs ”Esplanadsystemet”, ni vet: ”Här rivs för att få luft och ljus.” 40-talisterna kan självklart inte släppa kontrollen, man delar ut uppdraget att förändra till sådana som man säkert vet kan förvalta.

Jag skrev en gång om en känd svensk program­ledare att hon gav populärkulturen dåligt rykte. Vad de sista 40-talisterna (nu starkt uppbackade av 50- och 60-talister) gör är en sista ansiktslyftning. Det är Botox rakt in i radikalismen. Gemensamt för dem alla är att de inte orkat med att göra upp med en enda idé de haft. 60- och 70-talet får 30-åringar nu försöka rekonstruera – och minnas.

”Allsång på Skansen” är ett ganska bra exempel. Ett program som en gång i tiden var ett allsångsprogram som man själv inte ens ville gå i närheten av – men det var många, särskilt äldre, som gärna ville sjunga lite och titta på gamla fina artister. Det var liksom Sonya Hedenbratt för hela slanten (och detta sagt utan ett enda förklenande ord om denna underbara artist).

I veckan stod Anders Lundin i röd kavaj och klappa­de takten med händerna över huvudet, ”Allsång på Skansen” goes Roskilde. Förmodligen något slags kompensation för att Lundin aldrig fick äntra Orange scen som musiker. Det är en förlängning, en uppföljning av Melodifestivalen.

Det är just det: All underhållning i SVT är en uppföljning av Melodifestivalen. De där 2,5 miljoner tittarna skall hållas kvar, till varje pris. ”För vi tror nämligen att det är ungdomen, den nya tv-publiken – modern tv.”

Jag tror att det glädjetåget är på helt fel spår. Det är ett tåg som tror att det är ett flygplan. Jag vet inte vad de äldre som gillar allsång skall titta på. Ut på vägen, kanske.