Så här står det att läsa på Comhems hemsida, angående det allvarliga avbrottet i tisdags, när allt blev svart och tyst och stilla för minst 800 000 abonnenter.
”Detta ska inte kunna inträffa, men ändå skedde det. Just nu håller vi på att analysera varför det ändå kunde hända.”
Kommer ni ihåg Tage Danielssons monolog ”Om sannolikhet” från 1979? Den har de aldrig hört på Comhem. Tage Danielsson funderade över det osannolika i kärnkraftsolyckan i Harrisburg (som inträffat samma år):
”Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt … Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannolikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram.”
Få svenska företag har så missnöjda kunder som Comhem, jag har inte statistik på det, men jag sticker ut hakan ändå. Gå ut på nätet och läs lite om vad deras kunder har för åsikter. Jag har de senaste dagarna pratat och mejlat med massor av irriterade, förbannade människor, nästan inget samtal har haft med själva avbrottet i tisdags att göra. Nej, detta är ackumulerad irritation, sedan åratal, boxar som aldrig fungerar, ständiga småfel och småavbrott, samtal som aldrig kopplas fram, samtal som avbryts, en kundservice som är snål och ogin och oförstående – deras ovilja att över huvud taget kommunicera med kunderna är monumental.
”Har du gått in på vår hemsida?” ”Har du försökta starta om modemet?” Kunderna är idioter som mest är i vägen.
Det blev helt kolsvart i rutan, deras hemsida var nedkopplad, människor som har allt i deras kabel fick sig en tankeställare, tv:n svart, telefonen tyst, datorn och så vidare. Gick det att ringa till Comhem. Nej.
Åskan slog till. Eller om det var blixten. För Comhem var det en blixt från en helt klar blå himmel, inte ett moln i sikte. Kanske var det rent av Tor som svischade förbi och ställde till sattyg?
Comhem hade i alla fall inte gjort något, de har aldrig gjort något över huvud taget. Ta betalt är de bra på.
Nu skall Post & Telestyrelsen granska det inträffade, men vem skall granska Comhem? Det är dags nu. Igen.
Först nästa dag fick jag se Sverker Olofssons ”direktsända” utfrågning av åtta svenska EU-kandidater. Det blev en typisk Sverker-utfrågning där han skulle kräva klara besked, där han som vanligt pekade med hela handen.
Jag har flera gånger tidigare skrivit samma sak: Det ser ut som om han är perfekt för jobbet, det hörs jättebra – men blir det något sagt? Hans stil är kongenial med hans konsumentprogram, men som politisk utfrågare? Nja. Det blir lite låtsasföreställning, där Sverker Olofsson är konsumenten och politikerna bara maskar som slingrar sig på kroken.
Först skall han måla in dem i ett hörn, och när de inte längre har någon väg ut därifrån (förutom att klampa i klaveret), så skall de avtvingas svar på vilken väg de skall ta. Sedan. När färgen har torkat.
Riktigt ordentligt hettade det bara till en enda gång, och det var när de skulle prata om det svenska snuset – igen! Vilket kackel det blev, en enorm hönsgård där alla pratade i mun på varandra. Tidernas ödesfråga: Hur skall det gå med det svenska snuset?!
Hur skall det gå med den svenska politiken?