Kommentaren
Johan Croneman: "Fattigbloggen.se är en skam i tidningens moderna historia"
Publicerat 2009-03-24 08:48
Realityjournalistik. Berätta om verkligheten i stället för att låtsas.
Kommentaren
- Fler kommentarer
- Ola Larsmo: Framtiden är här. Ipad är en mördarpryl – men har den radio?
- Sverker Lenas: Närig kulturpolitik. Sektorn där arbetslinjen havererar.
- Åsa Beckman: Finfint och fulfult. Debatten om kritiken är för gaggig.
- Per Landin: Vidga perspektivet. Man måste få kritisera modern konst.
- Bo Madestrand: Välj dina vänner. Man kan inte lita på någon på Facebook.
- Maria Schottenius: Hejdå, mansgrisar! Genikulten är romantisk och alkoholrelaterad
- Johanna Paulsson: Rymd och ras. Sf-genren har kört fast i koloniala fantasier.
- Pontus Dahlman: Bloggen kan inte ersätta papperskritiken
- Göran Greider. Tidskriftsfajt. Bråket mellan Arena och Tvärdrag friskar upp.
- Leif Zern: Logepladder på lägsta nivå. Bengt Jahnsson borde få vila i frid.
- Niklas Wahllöf: Det vi får se är våra bilder av Afrika – inte afrikanska.
- Sverker Lenas: Världens just nu mest sedda film förmedlar misstro till systemet. Vad säger det?
- Mårten Blomkvist: Goda män. Bröderna Coen blottar USA:s dolda antisemitism.
- Thomas Anderberg: Skryt lönar sig. Kända författare lär sig av Andy Warhol.
- Dan Jönsson: Var svinet en anka? FN blev snuvat av läkemedelsindustrin.
- Magnus Linton: Alla som inte tycker som USA är terrorister
- Ola Larsmo: Amnesty ser mörkt på människorätten
- Maria Schottenius: 00-talet blev decenniet då världen vällde in
- Kors! Barbro Hedvall om en modedetalj som gjort comeback
- Cecilia Schwartz: Silvio Berlusconi stärker sin position efter attacken
- Bo Madestrand: Varför stoppades tillbyggnaden av Stadsbiblioteket?
- Mikael Löfgren: Klimatmötet ur indiskt perspektiv
- Andreas Malm: Trots brandhotet sover de rika länderna
- Ingegärd Waaranperä: De fria teatrarna får slåss om småpengar
- Dan Jönsson: Tyst jubel. EU:s förslag om en straffskatt har sprängkraft.
- Thomas Anderberg: Stöd musikerna
- Torbjörn Elensky: Ord och brott. Litteraturen är full av horkarlar, lögnare och knarkare.
- Mårten Blomkvist: Stort blir större
- Maria Schottenius: "Elakheten är en kraft att räkna med"
- Vänsterns idétorka. Socialdemokratin borde ha öppet mål.
- Birgitta Rubin: Varför bluffade Pontus Hultén?
- Stefan Jonsson: Stora ord. Att jobba med medier är inte att vara journalist.
- Lars Linder: Reporter eller debattör? Tamas raseri skymmer ämnet.
- Malin Ullgren: Pinsam fest. Bara kungen kan stoppa det kitschiga jippot.
- Nina Björk: Köp och glöm. Kan vi verkligen konsumera bort orättvisan?
- Torbjörn Elensky: Kinesisk kolonialism. Afrika har blivit Kinas bakgård.
- Lars Linder: I skottlinjen. Det har blivit allt farligare att arbeta som journalist.
- Sverker Lenas: Kultur som motnatur. Våra naturberättelser måste avgiftas.
- Magnus Linton: Våldets Colombia. Sverige gör rätt i att stoppa sitt bistånd.
- Karolina Ramqvist: Barnförbjuden barnfilm. Olika åldersgränser för pojkar och flickor.
- Kajsa Ekis Ekman: Vinklat om Venezuela. De svenska medierna missar allt.
- Ola Larsmo: Det bruna arvet. Centern borde sopa rent framför sin egen dörr.
- Torbjörn Elensky: Avslöja rasisterna. Mobben i Vellinge har inget folkligt stöd.
- Per Jönsson: Nej till kapitalism. Världens folk har röstat om marknaden.
- Per Landin: Jorden de miste. Kanske är adeln bäst lämpad att förvalta sina gods?
- Per Landin: Folkets seger. De kuvade östtyskarna visade enormt mod.
- Malin Ullgren: Det luktar skämt. Vänsterns satirbloggar blir allt verkligare.
- Martin Nyström: "Arkitekturen speglar operans betydelse."
- Sverker Lenas: Köp och släng. Teatern blir allt mer miljömedveten.
- Torbjörn Elensky: I samtidens rumpa. Populärkulturen dissar finansens bonusar.
Många tycker att Aftonbladets fattigblogg.se är en skam i tidningens moderna historia, en reporter lever på socialbidrag och bloggar om hur det känns. Ett slags Emil i Lönneberga-journalistik, ett sagoberättande, rakt ut i intet. Det är kokett och falskt. Aftonbladets kompetenta reportrar, en del har jag följt i tio, tjugo år, måste känna sig tillintetgjorda.
Sociala reportage, politiskt grävande, ekonomiska avslöjanden – i dag realityjournalistik. ”Men ta så lite reality ni bara kan. Det är så boring.”
Det finns en intressant passus i ett av bloggreportern Jessica Ritzéns inlägg, ”Fattigbloggen” från den 19 mars i förra veckan. Hon säger inget om hur det är att vara fattig, utanför, nedstampad i skiten – men hon säger allt om tillståndet för svensk journalistik:
”Jag ser mig inte heller som någon talesperson för de fattiga. Det här är ett journalistiskt projekt för att ta reda på vilken levnadsnivå man hamnar på med socialbidrag. Om jag hade varit Günter Wallraff hade jag antagit en ny identitet, klätt ut mig till socialbidragstagare (hur nu de ser ut?) och låtsats vara fattig. Den tanken föll mig aldrig in.”
”Den tanken föll mig aldrig in?”
Jessica Ritzén har inte en aning om hur en fattig människa ser ut säger hon, och hon har inte heller tid att gå ut och ta sig en flukt, inte ens ett litet, litet besök i verkligheten – och ingen på hennes tidning verkar bekymra sig. Går hon ner från redaktionen, några trappor, kommer hon till Globen Centrum, klassamhället finns redan där. Några hundra meter bort T-banan som kan ta henne rätt ut i verkligheten på sex minuter. Nej tack, jag bloggar.
Det är ingen som har vare sig tid eller lust att åka ut och titta på misären.
För någon vecka sedan skrev chefredaktör Viggo Cavling i tidningen Resumé: ”Det är väl bara skaffa sig ett arbete, så får man pengar till mat och värme och något vettigt att göra.”
Är det tidsandan? Jag känner hundra procent andnöd.
Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, ansvarig för ”Fattigbloggen”, skriver på Newsmill: ”Journalistiken skulle i längden förlora på att vända sig bort från sociala medier” (med anledning av att hans reportrar skvallrar skiten ur sig på Twitter).
Jan Helin. Hur mycket förlorar journalistiken på att vända sig bort från journalistiken? Och när upphörde journalistiken att vara ett socialt medium?
Visar 1-10 av 23. Per sida:
Ja, hon har ju i alla fått igång en debatt. Sedan kunde man önskat att lite mindre energi lagts på att diskutera formen och mer på innehållet i det hon skriver. Även (eller kanske i synnerhet) ur ett jornalistiskt perspektiv borde ju sakfrågan vara det väsentliga. Av kommentarerna till fattigbloggen att döma så är de som lever i den verklighet bloggerskan beskriver inte lika bestörta över hennes tilltag som Croneman, och det är talande på något sätt....
Ia, 19:13, 30 mars 2009. Anmäl
ja det var ju för väl att hon inte startade studentbloggen, för då hade hon ju haft ännu mindre pengar och troligtvis ännu högre hyra (åtminstone om man har den stora lyckan att få bo i kungliga hufvudstaden). det är inte så förbannat svårt att leva på de pengar hon får, end of story.
martin, 00:00, 30 mars 2009. Anmäl
Antingen är det jag eller en del andra här som missförstår Croneman. Jag förstår honom så att han INTE är emot själva ämnet. Snarar verkar han kritisera själva journalistikformen på Aftonbladet, något jag håller med om. Läser också Aftonbladet och ni andra läsare kan inte säga att artiklarna särskilt ofta är välskrivna och väl genom forskade? Tycker ämnet som tas upp i fattigbloggen är väldigt bra, levde själv på excistensminimum i flera år (och nej det var varken därför att jag var lat eller inte arbetade). Problemet är att Jessica bara skrapar på ytan. Om man ska göra detta, varför inte ta det på alvar och göra det fullt ut? Så frammåt med nya ämnen och frammåt med bra välskriven journalistik!
zx10r, 11:23, 29 mars 2009. Anmäl
Att det skapa en debatt för de "fattiga" tycker jag är bra, och det som blir verklighet till viss del med fattigbloggen är just kommentarerna. Men journalistiken som Aftonbladet försöker sig på här är i mångt och mycket väldigt nedvärderade, och sättet bloggen är skriven på är under all kritik.
iNFECTED, 17:50, 28 mars 2009. Anmäl
Jag förstår mig inte på Croneman. Han som ägnar hela sitt liv åt att kommentera medier - åh så klagar han på att en reporter inte bryr sig om "verkligheten". Det Ritzen håller på med är väl mer verkligt än något som det Croneman någonsin skrivit om.
Danelo, 21:56, 26 mars 2009. Anmäl
Vad är problemet. Det är bra att någon prövar på att göra den erfarenheten som så många av oss har (att leva på socialbidrag). Det ökar förståelse och empatiförmåga och borde vara obligatoriskt i tre månader för alla politiker. Varför vågar inte de?
Sedan framkommer i bloggens kommentarer historier från verkligheten blandat med de förskräckliga fördomar som vissa har. Det är helt enkelt lysande.
Kanske känns det hotande att andra än journalister får berätta om verkligheten.
Kanske upplevs det som besvärande av de som inte vågar utsätta sig för den erfarenheten själva, eller har fördommar mot de som är fattiga.
Kanske upplevs det som besvärligt när konsekvenserna av den politik som förs blir uppmärksammad utan att socialbidragstagaren får skylla sig själv. När allas lika människovärde inte omsätts i verkligheten, genom att en del tvingas till ovärdiga och förnedrande existenser.
persson, 17:25, 26 mars 2009. Anmäl
Jag håller med Croneman. Den där fattigbloggen är ju ett patetiskt försök till något socialt experiment. Jag har det själv inte helt väl ställt och jag finner det kränkande att hon överhuvudtaget går och drar sina konsumtionshistorier tillsammans med sitt bölande. Nej, du kan inte shoppa som förut - men behöver du det då?
Jag har inte råd att lägga 520 kr på kläder varje månad, snacka om lyxavgift. Croneman har en poäng i att Ritzén bara låtsas, den här journalistiken är inte journalistik. En månad liksom, hah!
Anton, 12:30, 25 mars 2009. Anmäl
...och Johan Croneman vet förstås precis hur fattiga socialbidragstagare ser ut...? Som om de skulle vara en totalt homogen grupp. Fattigbloggen är ett bra grepp för att öka förståelsen - en person som är van vid en viss levnadsnivå, och som plötsligt tvingas avstå från denna för att leva på existensminimum, låt bara är för en månad. Det är just kontrasten som gör att man förstår just HUR svårt det kan vara. Artikeln luktar avundsjuka lång väg.
E-beth, 08:11, 25 mars 2009. Anmäl
Det känns oerhört tillgjort att angripa Jessica Ritzén för uttalandet "Den tanken slog mig aldrig". Det uttalandet är uppenbart menat att visa att det självklart inte går att wallraffa sig in i fattigsverige på riktigt. Ett sådant försök hade om något framstått som både kränkande och patetiskt.
Att Croneman, som naturligtvis missförstår med flit, använder detta som grund för ett angrepp på journalistiken i fråga tycker jag luktar väldigt illa.
Fattigbloggen är ett försök att visa på den levnadsstandard man får på socialbidrag idag. Det är varken mer eller mindre och det är det heller ingen som påstått. Uppenbarligen är det ändå tillräckligt för att väcka en hygglig debatt, men det kanske inte räcker Johan?
Erik, 20:09, 24 mars 2009. Anmäl
Tack för att verklighetsförankringen Croneman. Jag håller med - fattigbloggen.se är ett patetiskt försök att locka läsare. En slags "tidnings-big brother". Nä, jag röstar mot!
Charlotte, 19:49, 24 mars 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
