Krönikor

Johan Croneman: Finns det verkligen inte några råskinn kvar på SVT längre?

Lars Calmfors.
Lars Calmfors. Foto: Erik Nylander/TT

Att vara tuff journalist i en politisk tv-debatt är inte detsamma som att vara otrevlig. Det är göra sitt jobb.

Det så kallade arbetsmarknadsekonomiska rådet (en gren av Svenskt näringsliv, i sin tur mer känt från förr som Svenska arbetsgivareföreningen – Saf) kom i måndags med ett mer än radikalt förslag: Sänk ingångslönerna rejält.

Lars Calmfors, ekonom och professor och ordförande i rådet, tyckte själv i SVT:s ”Gomorron Sverige” att ingångslöner kring 15 000 kronor i månaden vore rimligt. I dag ligger minimilönerna kring 20 000.

Det är bra för nyanlända, det är bra för unga arbetslösa – och det är framför allt bra för näringslivet. Vem gillar inte allt som är gratis? Calmfors utvecklade det hela med ett tillägg: Arbetsgivarna skall för denna tjänst slippa arbetsgivaravgifter, dessutom allt handledar- och utbildningsansvar.

Deras insats/bidrag är alltså lika med noll.

Man hade ju kanske tyckt att Hiba Daniel och Kim Veerabuthroo Nordberg skulle ha kunnat pressa Lars Calmfors det minsta, nejdå, det blev ett litet morgonmys där Calmfors ostört fick tala om vad som var bra för Sverige - Hiba och Kim oroade inte det minsta. Och vem vet, kanske hade de annat i tankarna: Mellovinnarna från i lördags skulle ju snart komma dit. Vilken studiofest! Calmfors kunde man avverka med en axelryckning.

 

Det pratas om den ”tarvliga” och hårda tonen i debatten. Den har i alla fall inte nått de etablerade nyhetskanalerna.

 

Två politiska kommentatorer fick brandkårsutrycka för att diskutera förslaget om sänkta ingångslöner, en som var för och en som var emot. Objektiva SVT, toppen. Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, tyckte att förslaget var dåligt, det visade erfarenheter från andra ojämlika länder. Alice Teodorescu, politisk redaktör på Göteborgs-Posten, tyckte det var bra. Vilket jobb som helst är bättre än inget jobb alls. Hennes föräldrar städade sig minsann mot toppen (hört den förut?). Hiba och Kim verkade länge uppstoppade, men ryckte till ibland och ställde en och annan artig motfråga.

Har ni inga råskinn kvar på SVT? Någon som kan kräva svar, vänta ut ett svar med tre minuters tystnad, vara stökig och jobbig och jävlig i största allmänhet? Få gästerna att känna sig obekväma och ifrågasatta? Någon enda som står på tittarnas sida?  Man ställer sig snart upp och skriker över den här utspillda trevligheten.

Det pratas vitt och brett om den ”tarvliga” och hårda tonen i debatten. Den har iallafall inte nått de etablerade nyhetskanalerna, där råder det Beppe-mys på alla nivåer. Lars Calmfors verkar ju trevlig och kompetent, men han skall givetvis genomstekas från två håll för ett sådant förslag. Att bli grillad kallade man det förr. Nuförtiden läggs man i en teflonpanna – utan någon som helst värme.

Och jag har förresten ett annat förslag: När man diskuterar de här frågorna, om till exempel sänkta ingångslöner, så skall också debattörernas löner redovisas i samband med att man visar deras namn i bildens underkant. ”Alice Teodorescu, politisk redaktör, GP, 85 000/månad. Lars Calmfors, professor, 97 000/månad. (Obs! Mina ungefärliga gissningar.) Hur man klarar livhanken och en familj, hyra och mat på 15 000 minus skatt borde ju Calmfors också kunna räkna ut. Professor och ekonom och allt – han kunde ju till exempel fått i uppdrag av programledarna Hiba och Kim att göra en hushållsbudget för dessa med 15 000 i ingångslön. Det hade varit riktigt bra, handfast, begriplig tv! Hur mycket kunde de fondspara till exempel?

Debattklimatet ute på nätet är rått och hotfullt och hänsynslöst – kanske delvis beroende på att debattonen i etablerad media är så slätstruken och eftergiven? Att vara tuff journalist i en politisk tv-debatt är inte detsamma som att vara otrevlig. Det är göra sitt jobb. Allt annat är överdriven ängslan och uppgivenhet. Mellomyset ligger som en våt filt över hela landet. Stackars oss.

Fler krönikor av Johan Croneman