Jag följde i måndags kväll den direktsända presskonferensen med Tiger Woods, TV4 sände den på sitt TV4 Play. (Ursäkta, men webb-tv är ett meck, minsta strul med uppkopplingen och du har ljud men ingen bild, bild men inget ljud, litet ljud med fördröjd bild, pixlad bild med muppigt ljud.)

Tiger Woods är i Augusta för att göra sin första tävling på länge – ”otrohetsskandalen” har tagit all tid, ingen golf, förlorade sponsorkontrakt för hundratals miljoner kronor (betänk dina egna kreditskulder på 23 000), Tiger har varit på sex-rehabilitering (!)och har kommit ut därifrån med nya insikter: Han sade på presskonferensen att han hade betett sig vidrigt, att han tillfälligt hade glömt allt han hade fått lära sig av sin mamma och sin pappa, allt han lärt sig av Buddha – varpå han citerade Jesus och såg ångerfull ut. Han har två små barn och en svensk Elin. Våran Elin.

Visst hade man önskat att han gett oss alla fingret.

Vad fan har vi med hans otrohet att göra?

Jag har kompisar som har legat med sina fruars bästa väninnor, frun på parkeringsuppfarten, väninnan ut genom ett fönster mot gården. Det är sådant man faktiskt gärna vill lägga sig i: Man vill inte bli en del av den lögnen, man måste nog ta bladet från munnen.

Men om Glenn Hysén har lust till sin nästas hustru? Eller om Therese Alshammar jättegärna vill ligga med en kille i sin syrras innebandylag: Var finns jag, och du, i denna berättelse? Och vad är en ”otrohetsskandal”?

Expressen och Aftonbladet brukar med jämna mellanrum, och helt utan betänkligheter, publicera olika ”rapporter” (hört på stan): ”Svenska kvinnor: Därför är vi otrogna på jobbet”. Nästan alltid med en liten twist. Detta har vi liksom rätt till.

Eller: ”Så vill vi ha sex på jobbet. Svenska män tänker på sex var åttonde minut”. Jag minns när jag och mina kompisar läste ett sådant löp för tjugofem år sedan. Vi kom fram till att vi tänkte på sex åtminstone var trettionde sekund.

Det är givetvis bara dravel, nonsens.

Samma sak med Tiger Woods. I USA, i trippelhyckleriets hemvist på jorden, är det givetvis fruktansvärt att vara otrogen, särskilt om man är en ikon, med gloria.

Och det är klart att Tiger Woods är ett våp som inlåter sig i det här spelet, jag tycker inte synd om honom, inte ett dugg synd om Elin, inte ens hans barn tycker jag synd om: Det får de reda ut bäst de vill.

Jag tycker synd om oss.

Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet, har ibland visat viss ambition att leka intellektuell – han kan till och med ibland vara intellektuell (han vill inte gärna fronta med det). Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen, har upprepade gånger insisterat på att få förbli en ”vanlig korkad läsare” (och det gör han bra – och det är han som ser läsarna som korkade) – och han älskar den här historien.

Hans våta dröm är att Elin berättar allt. I hans tidning. Han skiter i vad hon berättar, eller hur, eller i vilken ordning: Bara hon berättar. En svensk tiger – aldrig.

Har Jan Helin varit otrogen? Har Thomas Mattsson hoppat över skaklarna? Är de tillräckligt offentliga för att en sådan historia skulle vara allmängiltig? Jo, faktiskt. I skenet av Tiger-historien tycker jag det. Jag skulle nog publicera ett sådant skvaller. Som en sanning.

Jag vill förresten också citera Jesus: Den som är utan synd kastar den första stenen.