TV förändrade för alltid politiken. I dag måste en politiker gå igenom rutan. Det är självklart för de flesta av oss. Förtroende är också en fråga om utseende, uppförande, ålder och språk. Vi har höga förväntningar på den som skall leda ett land. Också hur han/hon rör sig, klär sig, uttrycker sig.

Man kan fortsätta tro på tomten och hävda att det är det politiska innehållet som är det avgörande; det är fortfarande det viktigaste, inte det avgörande. Bara en populär politiker har i dag möjligheten att sälja politik.

Sossarna skulle aldrig någonsin ha kunnat slänga fram en finansminister med hästsvans och ring i örat. Men Anders Borg fungerar – som konservativ och moderat. Lös den ekvationen.

I Anders Borg ser svenskarna en ledare, med hög trovärdighet. Han är poppis!

Mona Sahlin kunde inte ens vara Mona Sahlin. I alla fall inte i tv.

Smart, påläst, kunnig, rolig, vass – hon och tv-mediet fungerade aldrig tillsammans. Fördomarna om hur en ledare skulle se ut och tala hann till slut upp henne. Jag är otroligt tveksam till om ens Olof Palme hade haft en politisk karriär på 2000-talet.

Håkan Juholt skall nu så här inledningsvis som partiledare försöka göra intryck och skapa avtryck. I söndagens ”Agenda” hade han ett ypperligt tillfälle. Han valde att göra en Tobias Billström – eller en Bosse Ringholm, om ni föredrar det.

Med en åsnas envishet upprepade han ett komplett obegripligt svar gång efter gång efter gång efter gång. Jag funderade på att räkna efter på SVT Play, men fick en politisk depression och lade ner. Camilla Kvartoft grillade honom, halstring hade räckt, Juholt stekte sig själv.

Tittarna och väljarna skall inte bara intellektuellt fås att förstå ett politiskt program, de skall också övertygas om att personen bakom budskapet utgör ett eget alternativ. Håkan Juholt och hela socialdemokratin har insett att tydlighet är det viktigaste, tydligheten skapade den nya borgerligheten, tydligheten skall forma den nya socialdemokratin.

Och så skickar man fram en person som kan stava till och uttala ordet tydlighet på säkert minst 65 språk – men glömt ordets betydelse på svenska.

Ridå.

Och för att vara riktigt övertygande i sin otydlighet så skapar Håkan Juholt inte bara ännu mer oklarhet om var socialdemokratin står i Libyenfrågan och de svenska flygplanen – när han skall prata om den svenska monarkins vara eller inte vara är han minst lika oklar. Monarkin skall avskaffas – men kanske helst inte. Och i alla fall inte nu. Och särskilt inte i morgon. Heller.

Reinfeldt och Borg måste ha gjort vågen ihop hemma i tv-soffan.

Håkan Juholt gick inte igenom rutan, han sprang rakt in i en vägg och det var länge sedan man såg något så tillplattat i direktsändning.

Var det verkligen en toppolitikerkarriär som precis tagit sin början? Det såg ut som slutet.