Almedalsveckan får reportrarna att bete sig som knähundar villiga att följa den politiska elitens befallningar.
Den 25 juli 1968 klev en ung Olof Palme upp på ett lastbilsflak vid Kruttornet i Visby och höll sitt första Almedalstal. Han hade sin polare Krister Wickman med sig (som var biträdande finansminister), de tillbringade många somrar på Gotland.
Jag undrar vad Olof Palme hade tyckt om de senaste årens utveckling av Almedalsveckan? Hade han vält plastmöblerna, tälten och kört ut månglarna om han sett dagens jippo? Nja, någon Jesus var ju inte precis Palme, men politiken var ändå helig för honom – pr-människor och lobbyister hade fått huka.
Almedalsveckan dominerar medierna fullständigt – det finns något djupt obehagligt i utvecklingen. Nej, inte i det faktum att man pratar politik, anordnar seminarier, debatterar, men 400 journalister på plats?! De politiska reportrarna (som är en rätt liten grupp) är i kraftig minoritet.
Här finns makten, här finns hela eliten. Hela den svenska politiker- och journalisteliten! I år har man centralt fått minska på gratisspritandet – under dagtid. Det har blivit för mycket krökande, alldeles för tidigt på eftermiddagarna. Den politiska strutsen Alexander Bard sade i ett radioprogram i veckan att Almedalsspriten var förlösande, plötsligt vågade man gå fram till folk man tidigare aldrig vågat prata med. Menar man något med sitt politiska rapporterande skulle man givetvis vända Almedalsveckan ryggen. En vecka som är totalt riggad för att journalisterna effektivt skall mangla ut de rätta budskapen, för att de duktigt skall rapportera om pr-människornas nyaste kampanjer, för att de snyggt skall sprida rykten, skvaller, halvsanningar. Sitt, ligg, apport!
Fyra hundra journalister, några av dem mycket dugliga (femton tjugo stycken…?), resten en samling glidare som låtsas och tror att de rapporterar från den svenska politiska verkligheten. Nej, men från den politiska eliten, som de så gärna önskar sig bli upptagen i, få bli en del av. Har ni, läsare, tv-tittare, sett eller hört ett enda kritiskt ord om detta organiserade ryggdunkande? Nej, och det kommer inte heller några sådana.
Det är en tillställning för fegisar.
Och som de rapporterar till oss! Oftast orkar vi ju knappt längre reagera när de talar till oss som till lallande idioter. Men jösses, ”Rapport” i tisdags kväll, Mats Knutson. Man undrar på fullt allvar om han precis gått ur sexan? Han pratar i alla fall till oss som om vi snart vore redo för högstadiet: Där i Almedalen, har de, eliten, suttit och pratat och diskuterat Sveriges framtid, nu skall Knutte och hans polare så e-n-k-e-l-t de bara kan, p-e-d-a-g-o-g-i-s-k-t som bara möjligt, försöka få oss att fatta. Sveriges tv-tittare, samtliga förståndshandikappade.
Om jag inte vore så bildad, så pryd, så väluppfostrad, och tog så stor hänsyn till DN:s alla läsare, så skulle jag säga: ”De pissar på oss.” Jag får försöka hålla det för mig själv.