Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Johan Croneman: Medierna möter översvämningen på Balkan med en gäspning

Regnet i bland annat Serbien är en naturkatastrof. Ändå har det knappt uppmärksammats i internationella medier. Där syns Europas ­rankning av viktiga och oviktiga länder.

Har ni noterat att det regnat på Balkan i veckan? Rätt mycket. Under ett dygn kom det lika mycket som det normalt faller på fyra månader.

En naturkatastrof ”av bibliska proportioner”, som den serbiske tennisstjärnan Novak Djokovic sade på en presskonferens i Rom i lördags. Han hade just vunnit sin semifinal i Italienska öppna mot kanadensaren Milos Raonic, i final väntade nu ständige antagonisten Rafael Nadal – Djokovic var inte ett dugg glad eller lycklig, han var bedrövad och besviken. Hans folk led och kämpade ensamma. Han gick särskilt hårt åt CNN och BBC som han menade hade ögonen åt helt annat håll. Nästan obehagligt medvetet. Vem bryr sig om Balkan? Vad är det?

Serbien höll på att dränkas i floden, i Bosnien var läget också mycket kritiskt, kaotiskt, katastrofalt. Människor dog i vattenmassorna.

Det hade pågått i flera dagar – och det var i stort sett helt tyst. Ingen mediebevakning, ingen som över huvud taget brydde sig. Den värsta översvämningskatastrofen i Serbien och Bosnien på 120 år, kanske någonsin – en av de värsta i Europa på evigheter.

Tystnad.

En god vän på besök i sitt hemland Serbien ringde och sms:ade under torsdagen och fredagen, han beskrev läget som desperat, berättade hur han hjälpte till att bygga fördämningar i byarna kring sin hemstad, allt stod under vatten, åkrar, skördar, hus, vägar. Döda djur flöt omkring överallt. Och som sagt, många mänskliga dödsoffer också – siffran stiger hela tiden. 100.000-tals utan el, 10.000-tals evakuerade.

Ryssland och Slovenien hade skickat hjälp – EU satt och gäspade ikapp med västerländska medier.

Balkan – så hette det också i den mer än sömniga svenska rapporteringen. På tidningarnas nätupplagor fick man scrolla sig ner i källaren för att ens få två rader om katastrofen. På SVT och TV4 sprattlade man till i helgen – innan man lade sig på sidan och somnade om igen.

Sverige skickade efter flera dagars funderande ner två katastrofsamordnare, någon måste ju styra upp organisationen. Tjing, den tar vi.

Den serbiske premiärministern Aleksandar Vucic vädjade till omvärlden, någon som lyssnade ..? Jodå, förstrött. Han har försökt närma sig EU genom att kompromissa om Kosovo och angripa korruptionen, men den serbiska skepsisen mot EU och väst och USA är djupt förankrad – inte bara bland nationalister. De har länge behandlats som Europas paria, kollektivt ansvariga för allt vad Milosevic stod för.

Aleksandar Vucic har också haft den dåliga smaken att vägra ta tydlig ställning i konflikten mellan Ryssland och Ukraina – banden till Ryssland är av historiska och traditionella skäl mycket starka. När Serbien därför råkar illa ut, som nu, så skall de liksom bara inte räkna med att väst kommer till undsättning. Något jäkla straff måste de ju få. En politisk cynism utöver det vanliga som givetvis hamnar i knät på vanliga serber.

En bosnisk man beskrev i en av få tv-sändningar katastrofen som jämförbar med kriget i början av 90-talet.

Det politiska spelet kan man förstå, begripa, även om man ogillar det, men hur medierna så hårt låter sig (omedvetet?) dompteras av politiska strömningar är närmast skrämmande. När Tyskland och Polen drabbades svårt av liknande översvämningar för några år sedan toppade rapporteringen nyhetssändningarna och tidningarnas förstasidor under minst en vecka. Korrar och tv-team flögs in från överallt.

Det blir rätt tydligt hur man ser på Europa, vilka som rankas högst och lägst – på ”Balkan” har väst av tradition alltid velat härska genom att söndra. Serbien skall inte vänta sig någon hjälp, eller ens medömkan, från oss. Först skall de lära sig vem som bestämmer, och vilken roll de har – längst där nere.