Många reagerade på förra veckans ”Uppdrag granskning” om de så kallade Euro-orphans, hundratusentals barn, framför allt från före detta östländer, som lämnas hos släktingar eller vänner när deras föräldrar tvingas gästarbeta i väst. Barn som träffar sina föräldrar kanske några få gånger per år.

Min mailbox höll på att sprängas. Många var upprörda över missförhållandena, många tyckte att det var fritt val att flytta på sig – de skulle helt enkelt vara jävligt glada över att de fick komma hit och jobba.

Många tyckte att det var politiskt ohederligt att koppla ihop dessa Euro-orphans med vårt rutavdrag. Det är möjligt – jag tyckte nog att det skulle ha varit journalistiskt ohederligt att inte göra den kopplingen. För att inte säga omöjligt. Reportaget handlade inte om föräldrarna som var här legalt eller illegalt, eller huruvida det var bra eller inte bra, det handlade om att de hur som helst tvingades lämna sina egna barn för att passa andras. Och hur deras barn led av deras frånvaro.

”Uppdrag granskning” satte fingret på en öm punkt, väckte dåliga samveten, uppmärksammade en politisk het potatis som inte många vill ta i. Maria Haldersten, ledarskribent på Göteborgs-Posten, tog sig emellertid för pannan (hon är ett praktexempel på hur vilsen och ensam man kan bli där uppe i fyren). Hon menade att detta var gamla nyheter, som alla kände till. Ja, alla hade väl läst den franske journalisten Prune Antoines bok, ”Polen. ­Ingens barn”, och läser ni inte rapporterna från European law foundations? Ja, och Daily Mail skrev om detta redan 2006. Kära läsare, tittare, svenskar: Höj blicken en aning – läs Göteborgs-Posten.

Jag önskar att European law Foundation snarast gör en undersökning om hur det gick till när SVT bestämde sig för att låta Peter Settman göra politisk satir på bästa sändningstid. Något slags internationellt brott måste det i alla fall vara. Hur definierar Europa ”satir”? ”Elfte timmen” är inte satir.

Hur den här beställningen gick till är en knäckfråga – om SVT verkligen ville ha vass politisk satir är väl Peter Settman och hans bolag Baluba det första alternativet som skulle strykas på listan?

Det är erbarmligt. Det är uddlöst, det är ofarligt, det är fegt. Fegast är Sveriges Television, som inte har kunskapen och saknar känslan för vad satir är för något. De flesta vet vid det här laget att Peter Settman är den som i praktiken styr stora delar av SVT:s utbud på underhållningssidan, nu skall han säkert ta över samhälle, politik och dokumentär också.

Jag har skrivit om Settmanifieringen av svensk television tidigare, snart hyrs han in för att göra om Rapport också, ring in och rösta på vilka nyheter som var roligast. Pakistan – bort!

SVT:s ledning har helt tappat greppet, de är glada bara de får sitta med i publiken i diverse underhållningsprogram och le ända upp till öronen.

Pinsamt är ordet, sade Bull.