Det finns ingen svensk reporter som är bättre än Janne Josefsson på att fälla en tjänsteman i kommunal eller statlig tjänst. Och så svårt är det inte att dra ner brallorna på någon, i alla fall inte om man redan sitter med alla trumf på hand. Det gäller givetvis att först få offret att blåneka framför kameran.
I gårdagens ”Uppdrag granskning” kunde Janne Josefsson excellera i sin favoritsport, jakt på liten tjänsteman. Kommunala tjänstemän i Göteborg, mutmisstänkta för att ha gynnat byggmästaren Stefan Allbäck. Tjänstemännen har gett byggmästaren stora beställningar, som tack har han, enligt Josefsson, bjudit dem på lyxmat och resor, reparerat deras sommarstugor, byggt garage, fixat lägenheter i centrala Göteborg.
Det verkar onekligen som om ”Uppdrag granskning” är något oförblommerat kriminellt på spåren.
Redan när Janne Josefsson sätter på den dolda kameran, på hembesök hos till exempel den pensionerade byråingenjören Sune Larsson, har han alla trumf på hand, färdiga att spelas ut, pö om pö. Det är så det blir bra tv.
Och så börjar korsförhöret, man vet nu som tittare att före detta tjänstemannan Sune Larsson går en plågsam moralisk död till mötes. Snart är han också själv varse varthän det barkar för sin egen del – åt helvete. Det är för sent.
Samma sak med tjänstemannen Leif Andersson, jag vet inte hur många gånger Janne Josefsson försöker få honom att blåneka, men Leif Andersson vill inte säga något alls, han skakar bara på huvudet som en femåring. Nu är det ju dock som så att Janne Josefsson måste få honom att konkret förneka allt, annars kan inte fällan slå igen bakom honom. Janne J kommer ju en nanosekund efter detta nekande att plocka fram ett papper som binder honom till brottet så att det bara stänker om det.
”Privat har du inte haft med Allbäck att göra? Ingenting? Hans byggjobbare har aldrig varit här? Ingenting? Du sitter och nekar? Du blånekar? Inte ett jobb alltså? Kom igen, Leif!”
Jo, det blir bra tv, och Janne Josefsson fortsätter att framstå som maktens fiende nummer 1 i tittarnas ögon. Han är skicklig som fan, men mycket missnöjesjournalistik blir det.
Det räcker liksom inte med att presentera alla papper och alla misstankar mot byggmästare Stefan Allbäck, man måste ju också få honom att framstå som en riktig klassisk grande mafioso: Huset på franska rivieran blir perfekt, bilder på besökande mutkolvar i badbyxor – och golf spelar de! Janne Josefsson har inte nämnvärt förändrat sin världsbild sedan sina vänsterår på 70-talet. Alla som spelar direktörsbandy är per definition misstänka för brott.
Det finaste tricket denna kväll var annars arkivbilderna från Sporten: Stefan Allbäck, Öis, springer i kapp MFF:s Bosse Larsson, klipper honom över benen och blir utvisad.
Redan då förstod man alltså att byggmästare Allbäck inte var särskilt mycket för rent spel.
Jag säger som Josefsson i sitt korsförhör, kom igen nu Janne!
Han har ett annat problem också, tjänstemannen Sune Larssons före detta fru är något av huvudkälla. Påskriften på skilsmässohandlingarna har knappt hunnit torka innan hon går ut i medierna och avslöjar sin mans förflutna. Det är ett minst sagt besvärligt läge för ”Uppdrag gransknings” redaktion, Janne Josefsson säger i filmen att han skall gå till botten med före detta fru Larssons trovärdighet – men vem undersöker i det här fallet hans egen…?