Nu visste de säkert förutsättningarna från början, men ändå: Var det inte lite förnedrande för manusförfattare, regissörer och skådespelare att i direktsänd tv behöva tävla om sin framtid?
”Komedikväll” (SVT 1, kl 20 i måndags) hade låtit tv-tittarna (oklart vilka tittare) och en särskild jury (oklart vilken jury) rösta fram vilken komediserie de ville se i höst. Tre ambitiösa pilotavsnitt hade producerats, alla för övrigt med så många losers som möjligt i huvudrollen.
(Den samstämmigheten, för att inte säga likriktningen, var kanske kvällens mest intressanta iakttagelse. Utan megalosers stannar tv-Sverige.)
SVT har fått pippi på att låta tittarna välja, rösta, delta. Man skulle ju kunna se det som ett slags tittarvänlighet, ett sant demokratiprojekt, SVT, alltid i bräschen, mot framtidens interaktiva tv. Och alltid på tittarnas sida.
Man kan ju också se det som ett utslag av en alltmer uttalad ängslighet i hela företaget. Kvalitet, ja, det är väl det som drar flest tittare ..? Tyvärr har det allt oftare präglat SVT:s syn på program och produktion den senaste tiden, men det är nog faktiskt inte samma sak som ”hela Sveriges television”.
Det är självklart en av huvuduppgifterna för SVT, att lägga örat mot licensbetalarna – men är det samma sak som att rösta fram komediserier med hjälp av en webbfråga, eller ett betalsamtal? Det blir ett rätt udda avlyssnande av den svenska folksjälen.
Man gör helt enkelt tv av några arbetsrutiner inom bolaget, man får flera olika biprodukter som kan bli käck tv, och man kan dessutom hålla ryggen fri. Sviker tittarna sedan i höst, när det vinnande bidraget ”Starke man” skall sändas, ja, då får de ju skylla sig själva, det var ju de som bestämde – och glosögda kritiker, som den här, kan man lätt avfärda med en axelryckning; gillar man inte det man ser så står man helt enkelt för långtifrån tittarna, och läsarna.
Om 5 000–10 000 människor förhandstittade på de tre bidragen och sedan svarade på webbfrågan, vilken serie vill du se i höst – var det en representativ omröstning? Jag tycker att man med all rätt kan kräva av SVT att de skall ge oss någon sorts definition på vad ”tittarna” är för något, och några. Åtminstone i sådana här fall. När 10 000 (webbanvändare är vi allihopa) röstar röstar de också för övriga fyra fem miljoner licensbetalare.
Jag vet som sagt inte riktigt hur det blir med den representativa rättvisan – är det verkligen en särskilt lyckad idé? Jo, här fanns ju en SVT-jury också, och man får kanske anta att omröstningen var av mer konsultativ karaktär – det framgick inte särskilt tydligt hur man hade tänkt sig det hela.
Tre produktionsteam stod och väntade på besked, vem skall ha ett arbete att gå till i höst?
Det stod nog tidigt rätt klart att det skulle stå emellan ”Starke man” och det avgjort mest originella bidraget ”Min syster och jag” – idéerna och karaktärerna i ”Sandras comeback” kändes uttömda redan i pilotavsnittet. Hur det skall gå för kommunalrådet Lars-Göran Bengtsson är väl inte heller helt skrivet i stjärnorna, han har förlorare tatuerat i pannan – systrarna Thea och Louise hade jag helst av allt velat se mer av, två ganska störda systrar, med en rätt störd bror (och en pappa som går igen), det kändes riktigt annorlunda och spännande. Inte minst med Maria Kulle som överraskande kul komedienne. Och med en dialog som var klurig, intelligent och sylvass.
SVT gör väl inte misstaget att skrota det projektet?