När man trodde det var nog med kungligheter i rutan på ett tag, när kung Carl XVI Gustafs krona inte bara kommit lite på sned, utan helt ramlat ner över halsen på honom, ja då är det dags för norska prinsessan Märtha-Louise i TV4 (i går, 10.00).
”Efter tio” heter programmet, och man undrar stilla hur långt man kan ta humbugen: Märtha-Louise driver en änglaskola. Jo, det är sant. Tillsammans med landsmaninnan Elisabeth Samnøy har hon nu också skrivit boken ”Möt din skyddsängel”.
Missförstå mig rätt: Jag vill inte ta glädjen ifrån dem som tror på Gud, Jesus, änglar eller tomten, men hur gör man journalistik av det? Och skall man, eller
rättare sagt, måste man?
Märtha-Louise får som sagt gärna driva en skola för binnikemaskar, men hur tänker TV4 när de lanserar ämnet som seriöst, och värt att behandla på största allvar och med all respekt?
Humbug blir ju just humbug i samma ögonblick som man ger den tillbörlig plats. Det är inget som bekymrar redaktionen på ”Efter tio”. ”Och i morgon, kära tittare, så skall vi träffa Kent-Ove Knas som kommer från ett annat solsystem. Han landade i Norsborg en majdag 1939, och nu har han skrivit en bok om hur det är på Hisposolytos, hans hemplanet.”
Alexandra Pascalidou, som vikarierar för Malou von Sivers i veckan, intervjuar de bägge norskorna, det är en intervju som slår det mesta jag sett i genren. Alexandra Pascalidou sitter med gapande mun och är helt perplex av förundran. Man kan både prata med, känna på och lukta sig till (!) sin skyddsängel som traskar runt vid sidan av varje människa, hävdar Märtha-Louise. Och Pascalidou: Va? Nähä? Finns de här, nu, här i studion? Berätta, hur gör man?
Märtha-Louise och Elisabeth nickar, jojomensan, det kan vi allt ta och skriva upp, de är här, nu. På TV4:s chatt med paret, efter programmet, fortsätter det utan att avta i styrka, snarast tvärtom. En nyfiken tittare undrar om djur också har skyddsänglar, hennes häst till exempel. En annan vill gärna få kontakt med sin ettårings skyddsängel.
Jag nyper mig i armen – finns jag? Det känns rätt tveksamt.
I SVT:s motsvarighet sitter Micke Leijnegard ungefär samtidigt och panelpratar om hälsofanatism och jakten på den perfekta kroppen med Soledad Piñero Misa och Nanne Grönwall. Det är givetvis inte i närheten av grannkanalens kraschlandning, men det ingår i samma flöde av ett medienonsens som tydligen måste uppfinnas varje dag.
Jag försöker allvarligt förstå hur de tänkt med just detta ämne och just dessa gäster. Kommer ingenvart. Soledad Piñero Misa är SVT:s nya favorittyckare. Hon är ”social entreprenör”. Ring henne mitt i natten, fråga henne om läget i Sydjemen och hon kommer att säga något om hållbar global utveckling, kanske något om interpedens också. Hajar ni?