Johan Croneman: "Uppdrag Granskning var på och kliade i det öppna såret igen: Jas Gripen."

”Uppdrag granskning” var på och kliade i det öppna såret igen (onsdag, Svt1, 20.00): JAS Gripen. Den här gången handlade det om hur man misslyckades med att sälja planet till Norge – hur Norge av politiska skäl (efter påtryckningar) valde att i stället köpa det amerikanska, högteknologiska star wars-planet Joint Strike Fighter.

Den norska regeringen sade att det var bättre och billigare. Enligt många är det också bättre – nästan alla som vet något om den här typen av affärer vet att det är dyrare. Man ljög för det norska folket, man ljög för den svenska regeringen, man ljög så att man till slut trodde på det själva.

Inte helt ovanligt, väldigt praktiskt, pröva.

Det konstigaste var väl ändå att den svenske försvarsministern, Sten Tolgfors, verkade vara den som hade störst förståelse för det norska beslutet. Jaja, de hade räknat lite ”konstigt”, men det är ju deras sak, det skall ju inte vi lägga oss i. De hade väl sina skäl, norrmännen.

Det är inte bara blekt, det är genomskinligt: Säger man inget så har man inget sagt. Sten Tolgfors skulle kunna hålla i just den kursen.

Det norska inslaget som ”Uppdrag granskning” hade köpt in var utmärkt, Lena Schermans intervju med framförallt den brittiske flygvapenexperten och journalisten Robert Hewson var både underhållande och skrämmande. Äntligen någon som vågade uttrycka annat än halvkvävda mumlanden. Hewson menade att Sverige blivit riktigt blåsta, men helt enligt svensk tradition hade undvikt att visa upprördhet. Han menade att den svenska regeringen borde ha varit rasande.

Jo, det är ett öppet sår, den svenska flyg- och vapentillverkningen, den svenska försvarsindustrin, Saab och Bofors, muthärvor, smuggling, falska dokument. Och allt är i stort sett hemligt.

Det är klart, annars skulle man ju se hur skitigt det var.

Många bra reportage har gjorts om det här, många bra journalister har jobbat i åratals med de många ”affärerna”, från många bra redaktioner, tv, tidningar.

Visst önskar man ibland att de gick ihop om informationen, att sådana här härvor en gång för alla utsattes för ett medialt frontalangrepp. Det har hänt tidigare i mediahistorien, att stora tidningar i till exempel USA gått samman för att hjälpas åt med särskilt svårgranskade fall.

Vad skulle hända om SVT:s ”Uppdrag granskning” och TV4:s ”Kalla Fakta” i ett sådant här extremfall gick samman med grävare från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Sydsvenskan etc? Om de plötsligt började byta information med varandra, säg att gruppen leddes av journalister som Sven Bergman, Joacim Dyfvermark och Fredrik Laurin som varit på de här frågorna i åratal. Det finns säkert några enstöriga bloggare därute med makalösa specialkunskaper.

Jag tror visst att konkurrensen, viljan att vara först och bäst, är en av flera avgörande faktorer när det kommer till bra journalistik – men när alla går i väggen, på ungefär samma ställe, och av ungefär samma skäl? Det skulle vara ett intressant journalistiskt experiment.

Ofta är det frilansare som gräver i åratal, etablerad media tycker inte sällan att det är för dyrt, tar för lång tid, ger för lite i tidningen och i rutan – timpengen för de här grävande frilansarna ligger väl på i snitt ungefär 5 kronor och femtio öre. Minus skatt.

Det är minst sagt konstigt att etablerad media, med samlad erfarenhet och kunskap, inte inser att deras stora konkurrensfördel i det nya medialandskapet just är fördjupning – istället satsar man på helt befängd förflackning, tar upp kampen med bloggar och chattar om vem som skvallrar eller twittrar snabbast.

Den matchen är redan helt körd, och varför skulle någon vilja vinna den?

Dags för etablerad media att stå upp och visa lite stolthet, för fan! Inte bara löpa med som rädda kvällstidningsharar.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut