Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Den filmade stadsvandringen gav en bitter försmak av framtiden

Journalisten Joakim Lamotte ut på Göteborgs gator för att undersöka prostitutionen.
Journalisten Joakim Lamotte ut på Göteborgs gator för att undersöka prostitutionen. Foto: Pressbild

Krönika. I fredags gav sig journalisten Joakim Lamotte ut på Göteborgs gator för att undersöka prostitutionen. Mot bakgrund av Stampenkrisen fick det direktsända reportaget en dystopisk slagsida.

Det var den perfekta ironin. Samma vecka som Stampen meddelade att koncernen ska genomgå en rekonstruktion och marken skälvde under den västsvenska tidningsvärldens fötter gav sig Joakim Lamotte ut på Göteborgs gator.

Den som inte har hört Lamottes namn tidigare är ursäktad. Det är en av de journalister som svenska storstadstwittrare älskar att flockas kring och gräla om. Ibland har jag känt en motvillig beundran för honom, inte minst för hans fenomenala förmåga att skaka av sig kritiken. Han kör liksom bara på, det får bära eller brista.

Helgens uppståndelse kring hans person var dock välmotiverad. Lamottes reportage kan bäst beskrivas som en sorts mix av gonzojournalistik och stadsvandring som direktsändes på hans Facebooksida. Enligt Lamotte har prostitutionen i Göteborg ökat, nu skulle han ställa folk – oklart vem och varför – till svars.

Det var som att se Pellefant dra på sig murvelhatten. Uppfylld av självförtroende – han befinner sig i närbild uppskattningsvis 70 procent av tiden – drar Lamotte runt och antastar fulla fredagsfirare, poliser, hjälparbetare (som uttryckligen ber honom om att inte filma redan utsatta människor). ”Tycker du att prostitution bör vara förbjudet? Har du själv gått till prostituerade?”

Uppfylld av självförtroende drar Lamotte runt och antastar fulla fredagsfirare, poliser, hjälparbetare.

Det som gör reportaget intressant är att det dels skapar frågor om vem som orkar följa honom timme efter timme, och dels att det är en närmast bokstavlig tolkning av den gamla klyschan ”mediet är budskapet”. Här finns ingen som helst vinkel, grejen är att Lamotte går runt, inte vad som sägs eller görs.

Medan jag tittar märker jag att mina tankar allt mer vandrar till filmen ”Nightcrawler” som kom härom året. Det är en vidräkning med en krisande och narcissistisk mediebransch, men framför allt de etiska konsekvenserna av devisen ”Alla är journalister”.

I filmen ger sig den skrupelfrie Lou ut i Los Angeles-natten och filmar olyckor och brott, material som han säljer vidare till en lokal tv-station med vikande tittarsiffror. Han gör succé och ju större inflytande han får, desto mer oetiska blir metoderna. Snart passerar han gränsen mellan bevakning och aktivt deltagande och börjar arrangera skeenden. Den objektive betraktaren förvandlas till aktör, en entreprenör i sensationer, någon som ingriper och ställer sig i vägen för nyhetshändelsen och gör sig synonym med den. Och eftersom individualism och varumärken är grejen, vem bryr sig om nyheten är relevant eller ens sann?

Lamotte är långt ifrån en Lou och jag är säker på att han heller aldrig skulle arrangera en nyhet. Likväl är hans vandringsvideo ett paradexempel på tomheten i ”Nightcrawler” – på hur person, dramaturgi och form smälter samman till ett budskap. Här finns noll kontextualisering, noll etiska överväganden, noll fördjupning, noll information. Bara åsikter, ett ego och böner till kameran om inswishade bidrag så att den så kallade bevakningen kan fortgå.

Som en försmak av framtiden: en till hälften avprofessionaliserad journalistkår i brist på både redaktörer och en publicistiskt ansvarsfull plattform, där alla desperat försöker bryta igenom bruset.

Men det är också därför inslaget kommer så lägligt i förhållande till Stampenkrisen. Koncernens eventuella undergång är inte vilken konkurs som helst. Den riskerar att beröva stora delar av Västsverige dess rätt till kvalitativ och konsekvensneutral journalistik, men också en professionellt hanterad granskning av missförhållanden. Alternativet? Nightcrawlers med Facebookkonto och mobilkamera. Ett dystrare framtidsscenario har åtminstone jag svårt att tänka mig. Tack för påminnelsen, Joakim Lamotte.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.