”Jag bara väntade på att de skulle börja sjunga ’Hakuna matata’ ”, säger en av grabbarna i vårt gäng efter ”Avatar”-premiären strax före jul. James Camerons nya storfilm är onekligen en feelgoodsaga i paritet med ”Lejonkungen”, men också en träffande allegori över imperialismens blodiga historia.
Regissören har talat om att öka förståelsen för andra kulturer. En ambition som på sätt och vis delas med sydafrikanen Neill Blomkamps apartheidsatir ”District 9”, där den osympatiske immigrationsbyråkraten Wikus får känna på hur det är att vara en av de strandsatta utomjordingar som lokalbefolkningen nedsättande kallar ”räkor”.
Science fiction-genren, som länge uppehållit sig främst vid människans förhållande till teknologi, har skiftat fokus till metaforer för mellanmänskliga relationer. Men ska man tro Annalee Newitz, chefredaktör för science fiction-bloggen io9.com, är det bara en upprepning av kolonisationstemat. I inlägget ”When will white people stop making movies like ’Avatar’?” hävdar hon att Camerons film, liksom ”District 9”, i grunden är en fantasi om ras ur de vitas perspektiv.
Pandorianerna i ”Avatar” påminner om urbefolkningar så som de porträtterats på vita duken i decennier. Att marinkårssoldaten Jake Sully byter sida och blir na’vi-folkets ledare är också ett klassiskt scenario bekant från äventyrsfilmer som ”Dansar med vargar”.
Samtidigt betraktar högerextrema forum ”Avatar” som ”anti-vit” propaganda. En tolkning som fått fotfäste tack vare överste Quaritchs replik om rasförräderi. Andra menar att filmen inte alls handlar om ett krig mellan raser, utan om en konflikt mellan kapitalistiska intressen och vurmen för det traditionella. Fast frågan är ju om man då ändå inte landar i en framför allt västerländsk tankevärld.
Poängen med science fiction har alltid varit att erbjuda alternativa perspektiv. När Sigourney Weaver 1979 dök upp som löjtnant Ripley blev ”Alien” den första science fiction-filmen där en kvinna representerade mänskligheten.
Trettio år senare finns inte alls samma plats för kvinnliga hjältar, utom på sin höjd Moder jord. Klimatbudskapet ligger i tiden men blir mest ett ramverk för gamla vanliga stereotyper. Låt oss hoppas på en framtid med bättre fantasi.