Någonstans på Montielslätten i det soliga Spanien:

”Lyckan leder oss bättre än vi någonsin kunde önska. Se bara, käre Sancho, där har vi nu trettio eller några till hiskliga jättar som jag tänker kämpa med och fälla till sista man. Med bytet från dem ska vi grunda vår rikedom, det är en god kamp och en gudi behaglig gärning att utrota den ohyran från jordens yta.”

Miguel de Cervantes ”Don Quijote” från 1600-talets början anses av många vara den allra första romanen. Huvudpersonens heroiska attack mot de jättar som egentligen är helt fredliga väderkvarnar användes i tre hundra år för att beskriva en av fiktion och ideologi förblindad persons nyckfulla antipatier och fantasifoster.

Anledningen till väderkvarnscitatet den här gången är att det så utmärkt illustrerar förhållandet mellan det som kallas ”gammelmedia” och den skara digitala riddare som stormar fram i full karriär – ”karriär” i dubbel bemärkelse – med Ipaden riktad mot alla medie­företag som någonsin tryckt något på papper.

Enkla hjärnor tänker i svartvitt och skapar fiender där det kanske inte finns några. Utifrån den principen har en tragikomisk kamp utspelats under det senaste decenniet, där rusiga riddare rider till storms mot det de uppfattar som fienden.

Dilemmat har med den eventuella motsättningen mellan Form och Innehåll att göra.
Riddarna sporrar mot Formen – press, public service, journalister med lön, nyhetsbyråer, medieföretag etablerade före Facebook etc. Den förmente fienden blir mest förvirrad inne i sin väderkvarn, eftersom det för den alltid har varit Innehållet som spelat någon roll.

Ty när nutidens riddare fortfarande låg på skötbordet jublade väderkvarnarnas medarbetare åt de nya medier som då bara var små, små frön.

Då som nu hyllades och applåderades alla visioner om ett förbättrat Innehåll – det vill säga mer informerade nyheter, djupare analyser, läsarmedverkan, nätverk, nya perspektiv, konkretare demokrati. Om man går till läggen finner man – ofta på kultursidorna – långa och entusiastiska artiklar om det framväxande digitalsamhället och de fördelar det kommer att föra med sig.

Utopiernas tonvikt låg på det publicistiska, demokratiska innehållet. Där ligger det fortfarande. Men som så ofta förr har förhoppningarna kommit att grusas en aning i verklighetens stenkross, och när någon papperspelle påpekar det så attackeras han eller hon skoningslöst som en försvarare av Formen – en ohyra att utrota från jordens yta.

*suck* som vi säger på msn.

Och riddarna av den sorgliga skepnaden har tagit plats i de väderkvarnar som Google byggt, som Microsoft byggt, som Apple byggt. De väderkvarnarna är svårare att storma. För de har diskoljus och hur många friends som helst.