När jag går till arkiven och läser vad som skrivits i pressen om forna års Bok & Biblioteksmässa, så är det ett ord som återkommer i artiklarnas inledning.

Vällustigt.

Mer specifikt är det fråga om mässgeneralen Bertil Falk som ”suger vällustigt på sin pipa”.

De digitala arkiven börjar 1993 och den första artikeln jag hittar är från 9 september det året. Bertil Falk suger inledningsvis vällustigt på sin pipa. Den åttonde bokmässan skall snart gå av stapeln och Falk gläds åt att kunna presentera två Nobelpris­tagare och fyra finska presidentkandidater.

Trenderna det året var ”intresset för filosofi och skärningspunkten mellan skönlitteratur och naturvetenskap”.

Afrika får hela tre egna seminarier.

Sedan dess har Bertil Falk pensionerat sig från mässan och rökförbud har införts. Men mäss­an har fortfarande den prägel av vällust som Falk förkroppsligade, då han sköts fram att försvara den sin skapelse som belackarna ansåg vara kommer­siellt nonsens.

Visst var det kommersiellt nonsens, och kanske än mer så i dag när stanken från deckarträsket stiger från de mest aggressiva storförlagen. Men en bokmässa skall naturligtvis vara kommersiellt nonsens. Också. Och den tidiga visionen av Bok & Biblioteksmässan som framför allt en besökarnas mässa, håller i sig.

Surrealisten René Magritte kallade sin emblematiska målning av en pipa för ”Är detta en pipa?” och svaret är självklart: nej, det är ingen pipa, utan en bild av en pipa.

Bokmässan är däremot fortfarande en pipa. Balansen mellan substans och gyckel väger utan tvekan över till den förras fördel och den hårda konkurrensen står inte bara mellan de stora förlagens respektive deckarstall, utan också mellan arrangörerna av seminarier, debatter, diskussioner och introduktioner.

Mannen med pipan är borta, men i norra korridoren ovanför mässgolvet såg jag en dam i övre medelåldern som satt på en stol lite avsides och grät. När jag frågade hur det var fatt log hon och sade att det är ingenting, allt är bara så mycket.

Det var hennes första bokmässa, men även återkommande besökare kan hålla med henne om att bokmässan är mycket. Och för att travestera Runeberg: något tål den skrattas åt, men mer att hedras ändå.