...snarare informationsfrihet och nätanarki än lössläppt sexualitet.
Den profetiske science fictionförfattaren William Gibson, han som bland annat myntade begreppet ”cyberspace”, har en särskild begåvning när det gäller att porträttera framtidens extremt rika. De är alltid något som liknar mänskliga mutationer och tycks modellerade efter bortomförmögna excentriker som Howard Hughes och William Randolph Hearst.
En av dessa förekommer i Gibsons roman ”Count Zero” och heter Josef Virek. Men Virek är full av cancer och borde egentligen vara död, om det inte vore för det faktum att hans kropp vilar och upprätthålls i ”någon vedervärdig industriförort till Stockholm”.
Jag minns denna detalj i Gibsons roman när jag läser om Wikileaks servrar som är placerade i Sverige på grund av den förhållandevis liberala lagstiftningen. De suggestiva bilderna av en stängd järndörr bakom vilken Sanningen antas mumla och blinka.
Jag minns också hur den för den nya ekonomin väldigt inflytelserika tidskriften Wired för ett antal år sedan publicerade en lista över framtidsländer när det gällde bejakandet av det ekonomiska paradigm som ansågs vara på väg att ersätta det gamla. Sverige låg i topp av de europeiska nationerna.
Jag har också sett designfenomenet Ollie Moss t-tröja med titeln ”Vikings Are Just Swedish Pirates” och avläst den som bekräftelse på att det globala varumärket Sverige har fyllts med nya betydelser för nya generationer.
När jag pratar med en god vän som arbetar inom säkerhetsindustrin och han berättar att det företag som har hand om datasäkerheten för Pentagon, Nato och US Government drivs från ett företag i en gillestuga i Farsta utanför Stockholm blir jag inte särskilt förvånad. Det passar utmärkt in i helheten.
Det finns fortfarande en mängd människor där ute i världen som förknippar Sverige med lössläppt sexualitet. Men de människorna är i regel väldigt gamla och har anskaffat de uppfattningarna i och med några av 1960-talets svenska filmregissörer.
För yngre generationer innebär den svenska synden något helt annat. Den innebär informationsfrihet och nätanarki – ungefär så som internet var tänkt för femton år sedan innan marknadskrafter och regeringar hade insett att detta skulle komma att bli något stort och allmänt.
Poängen med allt detta? Jag tänker att det föreligger en inofficiell strid mellan världens nationer, en strid som ter sig i bästa fall vag för de flesta politiker.
Vem skall färdigställa de bankfack för information, som under tidigare sekel till exempel Schweiz har upplåtit åt den gamla ekonomin? Utan tvivel finns här en försiktig kamp, som Christian Christensen påpekar i en artikel i Le Monde Diplomatique, mellan olika länder. Sverige, Belgien och Island nämns som deltävlare i grenen informationsfrihet.
Om inte annat så hade Sverige lätt kunnat spara in kostnaderna för försvaret. För vem hade anfallit den nation som huserade de egna servrarna?