Det skrivs inte så många konstnärliga manifest nu för tiden, så det var uppfriskande att läsa ett sådant i lördagens DN. Sju författare som satte tummen på vad de anser vara en rad problem med den svenska litteraturen så som den ter sig i dag; sju författare som i punktform försvor sig till förhållningsregler för skrivandet. Somt var stolligt, somt var självklart och somt var värt att fundera på.
Där blev ett liv och ett kiv.
I går kom alltså ett av svaren i form av ett motmanifest som mest av allt tedde sig som ett iöronentagande. Det var i princip allt. Motmanifestet kan sammanfattas med satanisten Aleister Crowleys devis: ”Gör vad du vill skall vara hela lagen.”
Och det kan man ju självklart hålla med om, i alla fall vad litteraturen anbelangar. Det finns till och med grundlagar som reglerar författares rätt att göra vad de vill, så vidare kontroversiellt var ju inte motmanifestet.
Nej, ärendet var ett annat. Sju får hade förvillat sig in i fållan och skulle hämtas hem till den stora friheten, med hugg och slag om nödvändigt – och nödvändigt var det.
Ett ganska märkligt fenomen blev uppenbarat. Plötsligt kunde det kännas som om slaveri var frihet och tvärtom. De bloggare och kommentatorer som talade sig varma för det urspungliga manifestets begränsningar betedde sig som jublande, frisläppta fångar. Och den majoritet som bestörtades av sagda manifest lät som en bekymrad fångvård som nu måste se över sina rutiner.
”Äntligen några som vågar ta upp kampen”, jublar den knasterkonservative Johan Lundberg i tidskriften Axess blogg – förmodligen till manifesterarnas fasa. ”Gud bevare oss för detta manifest!” utropar författaren Eva Ström i rollen som Krösa-Maja.
Nu var det ju så att det där ursprungliga manifestet hade en del att säga, men självt överröstade denna del med dumma påhopp och felslut. Men eftersom vi inte diskuterar estetiska ämnen i Sverige, utan automatiskt växlar in på kamaraderi, ekonomi och litteraturstöd när det börjar brännas – så får vi anse ordningen återställd.
Och för manifest- och motmanifest-författarna återstår väl bara att slänga undan skyltarna med slagordet ”Vi vill!” och dra sig tillbaka till skanserna med en trygg försäkran om att de får.