Vi betalar inte, stupid! har varit stridsropet för de konsumenter som vant sig vid internets alla gratistjänster. Information – eller content som det ju också heter – skall vara gratis. Detta innebär som bekant ett dilemma för de företag som producerar och tillhandahåller informationen.

Hur man skall få folk att betala är hundramiljarderdollarsfrågan för varje nätbaserat företag. Och det är en demokratisk ödesfråga för många andra.

En lukrativ väg är att få folk att betala för att slippa information. Den som använder Spotify för att fylla sitt musikbehov betalar nog gärna en summa varje månad för att bli av med reklamen mellan låtarna.

Är det inte en underbart framtidstypisk ironi i detta? De som har råd att köpa varorna och tjänsterna som saluförs i reklamen, lägger pengar på att slippa höra talas om att produkterna ens existerar. Medan de som inte har råd att slippa reklamen inte heller har råd att köpa de produkter som annonseras.

Men visst: bara hjulen snurrar under de postkapitalistiska godsvagnarna så är allt som det ska.

Får man anta.

De onlinebaserade rollspelen ligger i framkant när det gäller att experimentera med betalningsviljan. Datorspel över huvud taget har alltid varit ett experimentfält för bland annat framtida konsumtionsmöns­ter, för om man lyckas hitta en gångbar modell så kan man skära guld med Superior Täljkniv of Dwarven Make.

De stora rollspelen – de som har miljontals dagliga spelare världen över – försöker samtliga hitta det perfekta recept som gör att spelarna ständigt återkommer. Det är ohyggligt svårt – lika komplicerat som att skapa ett fungerande samhälle från scratch, med den ytterligare komplikationen, jämfört med till exempel det svenska eller indiska samhället, att detta virtuella samhälle är frivilligt att vara en del av.

Konkurrensen är enorm. Att hålla i gång ett storskaligt, kommersiellt mmorpg (massive multiplayer online roll-playing game) kräver många hundra anställda. Många av de storskaliga satsningarna har dukat under. Men numera försöker man, i stället för att bara lägga ner, hitta andra lösningar när de fasta prenumeranterna sviker.

Spelet ”The Lord of the rings online” är ett lyckat exempel. Den Tolkienbaserade virtualvärlden öppnade våren 2007 som prenumerationsspel. Förra hösten relanserades den som så kallad Freemium – det vill säga gratis att ladda ner och spela men med möjlighet att betala för diverse spelbonusar. Men poängen är att man kan tjäna in bonusarna genom idogt spelande också. Tiden blir en valuta.

Och deltagarantalet har ökat trefalt sedan i höstas.