Karolina Ramqvist: När SVT köpte in ett format att en familj ska bo med ett naturfolk, var det bara att vänta på bråket.
Europa har fått problem med naturfolken nu igen och det kommer inte som en överraskning. När SVT köpte in ett format som går ut på att en familj reser i väg för att leva och bo med ett naturfolk, var det bara att vänta på bråket som komma skulle.
Det namibiska halvnomadfolket himba, som nu protesterar mot SVT:s ”Den stora resan”, är mest känt för sina fantastiska smycken och frisyrer. På fotosajter som pbase.com utnämns de till ”världens vackraste människor” och man tävlar om att älska dem och deras utstuderade stil på exakt rätt sätt. När en person till exempel går från att bara skriva kommentarer om hur vackra himbas är till att säga att han vill hälsa på hos dem väcker det starkt motstånd:
”Hur man hälsar på hos dem? Typiskt självisk kommentar i dagens sönderstressade snabba samhälle … Man tar liksom inte ut ett par semesterdagar för att åka och hälsa på ett folk som levt avskilda från omvärlden sedan tusentals år. Man stör inte de här människorna, PUNKT SLUT. Låt dem leva som de fritt vandrande nomader de är under de år de har kvar innan inkräktare som du förstört allt de står för så att de inte längre kan existera ... Vilken idiotkommentar!”
Det är tydligt att rätt attityd till naturfolk är en moralisk statusfråga. Det finns ett kolonialt arv att göra upp med och en ofta akut fråga om olika kulturers överlevnad. Men det som också syns i diskussionerna är tanken att ett helt folk alltid vill en enda sak, att det finns ett enda rätt för just det här naturfolket, och att den som vet vad detta är och vet mest om hur naturfolket egentligen har det vinner.
Indignationen över hur himba och andra grupper kommit i kläm i europeiska versioner av ”Den stora resan” är stor. När det gäller SVT:s kan man säga att det kanske inte handlar om något mer än att klantiga producenter tagit chansen att vinstmaximera genom exploatering av billig arbetskraft. När sedan de medverkande från himbafamiljerna tog chansen att i stället få skälig betalning och upprättelse var skandalen ett faktum.
Men för att naturfolk ska vara intressanta för teve räcker inte att de ställer upp med sin tid, utan de måste också vara tillräckligt naturliga. De ska äta konstiga saker – vandrande pinnar, larver, en sorts gröt av korn men allra helst varandra – och bo på konstiga ställen, i hyddor gjorda av bajs eller uppe i träd. De ska vara just ”avskilda från omvärlden sedan tusentals år”.
Problemet är att de inte alltid är riktigt så vilda, främmande och skrämmande som SVT och naturfolksfetischisterna önskar. Många av det namibiska Kaokolandets nomader har placerats i bostadsområden och fått hushållsartiklar, medicin och annat onaturligt. Enligt himbafolkets ombud har de medverkande flyttats runt av de europeiska ”Den stora resan”-teamen eftersom deras naturliga tillvaro inte varit naturlig nog. De har också framställts som djupt primitiva och helt ovetande om hur allt från konservburkar till underkläder fungerar i den civiliserade världen.
Människorättsorganisationer oroas över att ”Den stora resan” anspelar på stereotyper och förnedrar medverkande från himbastammen. Lika troligt är emellertid att de äventyrslystna besökarna blir de som står där med det nykoloniala tropikhjälmshuvudet för att hånas på bästa sändningstid. Vissa har aldrig varit utomlands förut.
Det dramaturgiska syftet med ”Den stora resan” är att se vilka konflikter som uppstår i en europeisk familj som utsätts för den press som det enligt SVT innebär att bo hos naturfolk i Afrika. Och det är mycket möjligt att ”Den stora resan” blir ett nytt smaskigt ”Expedition: Robinson”. Men just nu känns det mer spännande att se vilka konflikter som dyker upp mellan naturfolket och det dramajagande teve-folket.