Måste det som står på kultursidorna vara sant? En gammal konstig fråga dyker upp igen, nu efter den uppmärksammade artikel i Aftonbladet kultur där Israel anklagades för organplundring av dödade palestinier. Artikeln var rätt löst underbyggd och skulle aldrig ha publicerats på nyhetssidorna.
I debatten ”Kulturen och sanningen” på måndagskvällen försökte Publicistklubben därför föra två diskussioner på en gång: Var det en försvarbar artikel, och har kulturjournalistik lägre krav på sanning än nyhetsredaktionerna?
Jan Guillous svar på den första frågan var att artikeln var utmärkt eftersom den fått effekt: äntligen undersöks nu de tidigare nedtystade anklagelserna. Maciej Zarembas var att en annan kulturredaktion, säg DN:s, förmodligen ställt så många kritiska frågor till artikeln att den aldrig kommit i tryck.
En uppfattning jag delar: artikeln höll inte, varken som reportage eller som debattinlägg.
Den andra frågan, den om kulturen och sanningen, fick aldrig något bra svar. Den borde också ha passerat bästföre-datum. Den går tillbaka på en ofta missförstådd diskussion om journalistikens ”objektivitet”. Efter 70-talets kritik mot medierna från vänster och 80-talets från höger blev det en överideologi i branschen att nyhetsförmedling inte får vara åsiktsstyrd. Den ska enbart bygga på fakta.
Och visst. Absolut. Problemet är bara att optiken lätt bedrar. Under varje nyhet ligger en outtalad värdering om vad som är väsentligt. Den ”rena” nyheten finns inte. I dag har pendeln också svängt. Inriktningen på värderingsbefriade konsensusnyheter har vattnat ur allmänjournalistiken som i dag befinner sig i kris: ofta anonym, blek och osäker på sitt ärende.
Kulturredaktionerna på sin sida slog trotsigt vakt om de intellektuellas uppgift att tolka och värdera samhällsfrågor. Något som i den hyllade objektivitetens kalla ljus ofta har uppfattats som en ursäkt för malliga kulturjournalister att påstå ungefär vad som helst. Och nog för att de ibland syndat på nåden – men numera är det nyhetsredaktionerna som kapat åt sig gamla kulturspecialiteter som kolumner, debatter och personliga analyser. Och behandlar åsikter som nyheter.
Medan kulturjournalistiken har blivit det område där dagstidningarna just nu konkurrerar som hårdast. Kulturfrågor, reflexioner och värderingar är hetare än någonsin.
Och fakta?
Dum fråga. De ska vara korrekta, förstås. Då som nu som alltid.