Jag kommer ihåg gropen, plankan, en kvinna som stod ovanför med sitt barn. De sköt henne och hon föll i gropen med sitt barn.
- Dödade de barnet också?
- Nej. Modern dödades och hon föll från plankan med barnet i sina armar.
Förintelsen är inget avslutat ärende. Brottsplatsundersökningen pågår än, och ständigt nya ögonvittnen dyker upp. Forskningen har i själva verket tagit ny fart, men nu gäller det inte längre utrotningslägren så mycket som den tidiga massmordskampanj med "Einsatzgruppen" som följde på den nazistiska invasionen i Sovjetunionen 1941.
Här gjordes inga försök att dölja verksamheten. Avrättningarna av en och en halv miljon judar, romer och kommunister skedde helt öppet och alla kände till dem. Offren skottades ner i omärkta massgravar. Under Sovjettiden frågade ingen mera efter dem, men de finns ju där än, och människor minns.
I dag, på Förintelsedagen, öppnar Levande historia i Stockholm en fransk utställning som bygger på nya vittnesmål från Ukraina. Gamla människor som var barn eller unga när dåden begicks berättar inför kameran var gravarna finns och hur massarkebuseringarna gick till.
Blicken är ofta plågad, men de berättar enkelt, glasklart och med skarpa detaljer. Ingen har någonsin frågat dem förut, och de har inget att dölja. Varken medskyldiga eller "bystanders", bara barn som såg och hörde. Och vet. Utställningen är obevekligt konkret och just därför omskakande, men den kräver tid och visst tålamod. Texterna är bara delvis på svenska och vittnesmålen på video bitvis omständliga.
Forskningsgruppen, organisationen Yahad-In Unum med den katolske patern Patrick Desbois i spetsen, har däremot bråttom. Om fem tio år kan de sista vittnena vara döda.
Världen borde vara vaccinerad men i dag, över sextio år senare, klottras ännu hakkors på synagogor, och judiska skolor och familjer hotas. Ofta stavas skälet Israel, vars ödeläggelse och mord på civila i Gaza nyligen förvisso är förbrytelser som ropar till himlen. Men skuldbeläggning av oskyldiga och kollektivt hat är och förblir en irrationell, motbjudande och farlig hantering som lätt öppnar vägen mot den rena onds-kans vanvett, nu som då.
Att det ännu ska behöva sägas.
I dag öppnas även fotoutställningen "Den okända Förintelsen", om de romer som mördades av nazisterna, på Romskt kulturcentrum i Stockholm.