Under en rätt lång period av mitt liv var jag hänförd skräckfilmsdiggare. Jag såg vad jag fick chans att se och jag njöt, både av de rysliga fantasierna och av att lusten att genomskåda deras paradoxala psykologi.
Rätt som det var upphörde intresset. Skräckrepertoaren hade förändrats och förkusligats. Kanske hade jag själv förändrats. Filmerna blev för otäcka. Balansen mellan attraktionen och obehaget rubbades. Det gick inte längre att intellektualisera skräckföreställningarna. De kom mig för nära helt enkelt.
Omställningen har förbryllat mig. Skulle veckans K special om skräckfilmsgenren - presenterad som "en välborstad tysk dokumentär" - kunna kasta ljus över saken? Nej,"Monsterland" är inte någon bra dokumentär, knappt ens välborstad. Den är stereotypt berättad och skuttar förstrött mellan uppslagsändarna. Lite filmhistoria, lite socialpsykologi, lite special effects, lite vad som helst. Inga genomförda analytiska försök, bara sönderklippta intervjuer. Psykologiserande hugskott baserade på samma sorts mer eller mindre förnumstiga förklaringsteorier som florerade redan på femtiotalet. Vad är det som är så häftigt med "King Kong"? Jo att man känner så ömt för apan. "Han är civilisationens offer, precis som vi".
"Godzillas" framfart över Tokyo efter kriget är förstås en bearbetning av atombomben över Hiroshima. Pojkar i puberteten dras till "Varulven" för att den handlar om egendomliga djuriska saker som händer med manskroppen och driftslivet.
Sex och död finns med överallt. Döden är det universella skräckfilmsmotivet. Vi är rädda allesammans. Vi är rädda för att vi eller våra nära och kära ska förlora identiteten, därför handlar så många filmer om människor som blir vanställda eller psykotiska.
Vi är rädda för två sorters ondska, den utanför oss och den inom oss. Vi går på bio för att fly från verklighetens hemskheter, och det fiffiga med skräckfilmerna är att de på ett djupare plan handlar om samma hemskheter. Om inte annat så ligger det en tillfredsställelse i förmågan att uthärda ett par timmars kompakt fasa. Man är ju trots allt rätt skyddad i biomörkret när man prövar sina nerver inför dessa gränslösa ruskigheter. Men det finns gränser. Genren har alltid älskat att visa hus som rasar samman och städer som jämnas med marken. Efter 11 september är sådant tabu.
Titta själv:
På onsdag kan man pröva nerverna på nittiotalsskräckisen Bodysnatchers, Canal+ Action kl 21.00. En av flera varianter på klassisk historia om främmande varelser som tar över människors kroppar och identitet.