Jag är trött på skitpratet om Dagens Nyheters teaterkritiker Bengt Jahnsson. Det går inte ett år utan att knuffen som Bergman gav honom valsar runt på nöjessidorna. Skratt. Sanningen om Bengt Jahnsson (1928–91) är att han var en mycket bra teaterrecensent, dock med vissa luckor som hade med hans psykologiska profil att göra – han identifierade sig med the underdog och bet med god aptit medlemmar av etablissemanget.
Det betyder inte nödvändigtvis att han hade fel. Som alla rovdjur leddes han av sin instinkt och nosade sig till bluff och överdrivna pretentioner i teaterns låtsasvärld av falskmyntare och oblyga smickrare.
Nu bidrar Suzanne Osten till skvallret och skitpratet om Bengt Jahnsson. Det sker i tidskriften 00TAL, där hon intervjuas om sin syn på teaterkritiken. Som vanligt är hon nästan lika upptagen av mig som av sig själv, jag har blivit ”väldigt konservativ” och brukar tydligen säga ”att man behöver inte repetera mer än sex veckor”.
Det måste vara fel diagnos eftersom jag så sent som för knappt en månad sedan i en lång artikel här på sidan skrev att teaterns konstnärliga utveckling hotades av de korta och effektivitetsstyrda repetitionstiderna (17/2). Jag förstår mycket väl att mitt svala intresse för Suzanne Ostens senaste utveckling måste betraktas som konservativt och högst olämpligt. Men man tycker att Bengt Jahnsson, som varit död i 18 år, äntligen borde få vila i frid.
I den aktuella Ostenintervjun i 00TAL får han schavottera i ett sammanhang där han är förhindrad att svara. Efter premiären på ”Jösses flickor” skulle han enligt Osten ha sagt att ”hade jag skrivit om ’Jösses flickor’ så hade du varit en död regissör”. Bengt Jahnsson kan mycket väl ha yttrat sig så – däremot är påståendet att ”uppdraget gick till Leif Zern den gången” ingenting annat än logepladder på lägsta nivå.
Jag och Bengt var skrattretande olika, ändå kunde vi under ett drygt decennium arbeta nära varandra och under glada skratt fördela premiärerna mellan oss. Inte ett gräl eller en konflikt. Det är bara önsketänkande när Suzanne Osten tror att hon alltid varit en het potatis.
Om dessa rader uppfattas som ett försök till återupprättelse av Bengt Jahnsson är det korrekt. Han var en slugger som ofta slog sig själv. Men han såg de löjliga pretentionerna, bluffarna, de lättköpta framgångarna. Kort sagt – han genomskådade er.